Göteborgsposten – 10 maj 1862, sida 1

QQLQQ — går raskt och lyckas naturligtvis väl: man bar så gamla goda, af tusentals generationer erkända mönster att gå efter. Det går så att man nästan kan höra huru gräset växer, och snart skall hela den gröna stugan vara lärdig, skönt och herrligt siwad, inbjudande for det vid denna årstid så veka, så barnsligt, så godt stämda menniskohjertat. Redan tumla de små om i Trädgårdsföreningens sandgångar, spela de mera försigkomna sitt ,potspel, slå de ännu större sin boll på heden; redan hafva de tunga viaterdrägterna måst vika för säsongens nya fantasier, redan visa sig skarpskyttarne på exercisheden; redan strömma råkor och horngäddor till fisktorget, graflax-amatörerna få sin passion tillfredsställd, och på stadens restaurationer kan man njuta sin sparris eamt en hufvudsallad till de under den laglydiga titeln ,,vildt inregistrerade orrarne och tjädrarne. Behöfs mera bevis på, att vi befinna oss midt upp i våren, fastän ännu ej något enda träd klädt sig i sin grönska? Näval sådana finnas ytterligare. Pro primo är ångbåtsfarten mellan Stockholm och Arboga öppnad, hvarigenom vi erhålla ett dygns farskare Stockholmspost, ett osvikligt vårtecken, förmer än svalornas ankomst. Det är dock sista våren detta märke står; ty inom nästa år och måhända före riksdagens början i oktober skola vi med jernvägstränen allenast behöfva lika lång tid som en goddagspilt sofver om dygnet för att förflytta oss från Göteborg till Stockholm, eller tvärtom. Pro secundo har redan trafikchefen härstädes till imorgon anordnat den första s. k. lustrese-tränen till Alingsås. Den kommer hädanetter, liksom i morgon, att afgå kl. 1,20 e. m. och återkommer hit kl. 7,55. Således gifves återigen godt tillfälle till utflygter i den vackra trakten uppåt jernvägen, dervid Jonsered företrädesvis vunnit en förtjent uppmärksamhet. Åfven i år kommer derstädes restauration att finnas, hvilken i sommar hålles af fru Josefina Molitor, som lär vara väl försedd med alla tillåtna varor. — Hvad höfves oes mera bevis? Eller rättare, hvarföre behöfva vi dessa, då hvar och en med känsla förlänad person ovilkorligt måste inom sig känna, hvad hans lappar så gerna vill högljudt låta framkomma: nu är det vår! Dock lockas vi ännu till nöjen inomhus. Hesslerska sällskapet har på nya teatern efterträdt det tyska operasällskapets långvariga gasterande derstädes. Det visade sig redan vid första representationen att här finnes en teaterpublik, som under operasäsongens tid varit undertryckt; ty i den fullsatta salongen kunde endast några få af operaabonnenterna upptäckas. Att denna publik litligt längtade elter annan servering, var naturligt; en annan sak är om hr Hessler kan tillfredsställa detta behof. Kan han det, så skall han ej hafva ångrat sin sejour härstädes, huru hårda vilkor än teaterdirektionen uppställt för honom. För att ännu en gång, förmodligen den sista, yttra något om det numera upplösta tyska operasällskapet, får krönikeskritvaren meddela följande notiser. Den af åtskilliga medlemmar utaf körpersonalen i söndags arrangerade konserten å Lorentsberg blef om intet, alldenstund bemälde personer så länge sjungit tillsammans att de, sedan timman för konsertens början slagit, ej ansågo sig hafva någon tillfredsställelse af att höra på hvarandra, ej heller ansågo sammansjungningen förtjent af deras egen uppmärksamhet. Trots det att ingen sång blef utaf, lära dock sedan åtskilliga dissonanser dem emellan uppkommit, hvarom dock endast ryktesvis är forspordt. Med ångf. Hamburger Paquet afgick natten till i går en andra sändning af säll2 a — an —