Göteborgsposten – 8 maj 1862, sida 1

AQAcAc———— Han afbröts af några häftiga slag på dörren, hvilka då-. nande ljodo genom hela buset. Richard, hvars ögon hotade att af förskräckelse falla ur sina gropar och hvars hår reste sig på hans hufvud, tog hastigt sin blus på sig och betäckte sig med hatten, under det han ej heller glömde sitt lösskägg. Derpå såg han spejande efter ett skåp eller någon vrå, der han kunde gömma sig. Men då han icke fann någonting sådant, skyndade han till kakelugnen. Det var tydligt att han tänkte krypa in i ugnen, fastän brasan i densamma säkert skulle illa skadat honom, Carlyle höll honom med stark hand tillbaka. — Hör på, Richard, sade Carlyle, lugna er, här kan ingentingt ondt hända er. — Det är helt säkert poliskonstapeln från London, som nu med ett dussin andra är mig i hack och häl! stammade den stackars unge mannen. — Frukta ingenting, säger jag eder, det är ej någon annan än Cornelia. — Hon! men för all del låt henne icke komma in! tillade Richard, hvars tänder skallrade i munnen. — Det är omöjligt! Ni känner hennes karakter, hon skall ovilkorligen ha sin vilja fram. Carlyle visste nog, att det skulle vara onödigt parlamentera med Cornelia genom nyckelhålet; han öppnade derföre dörren på glänt, så att han sjelf kunde komma ut, men Cornelia icke gå in; derpå stängde han hastigt igen den och befann sig nu ansigte mot ansigte med den ilskna damens raseri.