Göteborgsposten – 8 maj 1862, sida 1

regering. Saken har väckt enorm uppmärksamhet. Man har straxt varit färdig att häri se ett förebud på den frappanta händelsen, att Frankrike trots allt skulle ha för afsigt att erkänna Sydforbundet. Väl underrättade påstå emellertid, att resan helt och hållet är af kommerciel natur och alltsammans i ordets egentligaste mening en affalire de mercier. Saken skall nemligen helt oskyldigt förhålla sig så, att det i Richmond ligger ett ofantligt upplag tobak för franska regeringens räkning och man har i Paris ansett det vara nödvändigt, att på diplomatisk väg taga detta parti i skydd mot alla möjliga krigiska eventualiteter. Det gifves tusen olika intressen bär i verlden; den ena dagen gäller det frihet, ära och sjelfständighet, den andra något, som ej är en pris snus värdt; men det kan också gälla en pipa tobak af oberäknelig vigt och af en cigarr xan uppflamma en eld mellan gamla och nya verlden. Den franska tobaksmonopols-administrationen är i sjelfva verket högligen ängslig för sina tobaksblad i Virginien och hela det kritpiprökande franska folket deltager i detta bekymmer. Man bereder sig nästan på en tobakskris. Och man ropar redan högljudt: Årendez la liberte å nos seuilles! (nemligen: våra tobaksblad.) I Preussen ser det rätt kuriöst ut, och detta är ändå mildt taladt. Hans Kongl. Majestät tyckes nästan skola ha den sorgen, att hans trogna folk, oaktadt alla vänliga och fredliga uppmaningar, visar sig i hög grad uppstudsigt vid de nya valen, hvaraf åter möjligen följer att han ser sig tvungen att med blödande bjerta vidtaga allvarsammare åtgärder. Regeringens embetsmän hafva gjort sin pligt; några halva talat vänligt till befolkningen och sagt dem, att konungen skulle gråta ihjel sig och hans ömma hjerta spricka, om de ej valde såsom högstdensamme önskade; andra hafva användt lämpliga ord af bestämdhet och yttrat: pocker skall anamma er, om ni väljer som kanaljer! Men folket tyckes hvarken hafva förstått det ena eller det andra; elektorsvalen hafva utfallit i hög grad betänkligt, nästan kanaljöst. Blifver sjelfva representanten icke bättre, bar den store mannen från 1848 knappast annat att göra, än att hugga in, såframt han ej åter föredrager, att liksom då — göra en resa till. London. Att upplösa huset för andra gången, är vådligt; allt kan bli så upplöst, att det slutar med en syndaflod. 2. 0.