Göteborgsposten – 8 maj 1862, sida 1

— Verkligen? ätertog Richard. Och hvad företager hon sig numera? — Hon har anställning som kammarjungfru. Jag gjorde henne några frågor angående Thorn, och hon försäkrade på det heligaste, att det icke var Thorn, som dödade hennes far, att det icke kunde vara han, derföre att han befann sig hos benne just då brottet begicks. — Det är falskt! jag svär er det! afbröt Richard. — Svär icke, inföll Carlyle, ni såg ej med egna ögon, huru det gick till. — Ävarföre flydde han då på sådant sätt som han gjorde ur Hallijohns hus? Hvarföre var han så förskräckt? Hör nu, mr Carlyle, jag är icke så enfaldig som man tror, och jag kan tänka och tala lika bra som någon annan. Om Thorn icke är mördaren, hvad skulle han då ha för skäl att förfölja mig? Hvad har han med mig att göra? Hvarföre bleknade han så hastigt hvarje gång han fick syn på mig? Richard räsonnerade ganska klokt. — Det är icke allt, fortfor han och lifvades alltmera; Afy, säger ni, försäkrar att Thorn var tillsammans med henne just då mordet föröfvades. Men ni torde påminna er, mr, att hon under ransakningen beedigade, det hon då var ensam, ensam i skogen bakom hyddan. Detta faktum hade alldeles undsluppit advokatens minne, han skulle annars sjelf gjort Afy denna gensägelse och begärt af henne förklaring, då hon var på East Lynne. — Nu, då min passion för Afy skingrats, fortfor Richard, ser jag tydligt alla bennes fel, och finner att hon ej ryggar tillbaka för en osanning mera än jag för...