Göteborgsposten – 6 maj 1862, sida 1

utgifvare, omgisven af våra litterära notablliteter, hrr Blanche, Bjursten, Rydberg, Mengel, Hedberg m. fl. Hr Sohlman gaf nemligen sexa, till hvilken han inbjudit en mängd vänner och beundrare. Bland gästerna syntes vidare ett par medlemmar at Posttidningens redaktion och tillochmed en af Göteborgs Handelstidnings (hr Victor Rydberg). Det var således en litterär klubb som här var samlad, en grön stuga. På verandorna sutto Blåportens vanliga habituger med fyllda glas framför sig. På Hasselbacken och Manegen fullt bus, på båda ställena musik, af kanomerkåren och första gardet. I Novillas spegelsalong hvimlade menniskor, som ej brydde sig det miusta om tyrolersällskapet Ramers prestationer i jodelväg. Pa Bahrs villa invid den ruskiga Djurgårdsteatern fullt med folk, på Pohlsro likaså, på Bellmansro något mindre, ty detta ligger ej så bra i sträkeller strykvagen. I Dianasalongen i Djurgårds Tivoli lite folk och dålig musik. På sjelfva slätten hade en lindansare slagit ned sina pålar och förevisade sina utomordentliga konststycken, en marionett-teater aflockade massan förtärliga skrattsalvor, Blinda Calle med sällskap, spelade II Bacio, af Arditi, alla svärmande pigors förtjusning, färsköl fortärdes i obetydliga qvantiteter, pepparkakor i orimliga o. s. v. Kl. 8-tiden sedan man gapat sig riktigt mätt borjades hemsärden och rusningen till de små ångbåtarne, i hvilka man handlöst kastade sig, och utan att polisen förmådde hejda den påträngande menniskomassan. For min del beslöt jag att gå hem och tittade i förbilarten in på Blå Porten, der det nu gick ytterst litligt till, men något slagsmål hördes ej af, det blet troligen något senare, ty slagsmål och utkastningar höra till ordningen for 1 Maj och Blå Porten, utan dessa kan man ej säga att man haft roligt, ja det finns personer som rent at stå och vänta till ,det ska börjas. Majfesten var således förbi. HIvari denna fest egentligen består, har jag ej kunnat utfundera, Om ett grönt grässtrå funnits på marken eller ett grönt blad på träden kunde den haft något skäl för sig, men när det enda gröva man såg var gröna qvistar i något äldre fruntimmers hatt eller de grönmålade träsofforna vid vägen, så tyckes anledningen vara litet sökt för firandet af sommarens ankomst. Nej, vår majfest är snarare en Longchamps-promenad eller, såsom det på militärspråket heter, ,uppvisning af granna toilet ter; man vill se och bli sedd — det är alltsammans. Ja, nu kan jag ej skritva mer om första Maj; jag har inlost mitt korrespondentlöfte till er, in. h. Stockholms-tidningarne berättade för någon tid sedan att målaren Graflwan aflidit på Conradsbergs dårhus; 57 år gammal. Graffman var en på sin tid berömd målare. Flera at hans landskapsstycken finnas på Rosendal. Han egde dessutom en viss namnkunnighet genom sin bekantskap med Walter Scott, hos hvilken han vistats och afmålat de herrliga ställen, som Walter Scott så hänförande beskrifvit i sina romaner. nnu mera namnkunnig blef Graffman 1839, har jag hört sägas, då han inne på Kastenhoffskällaren vid Gustaf Adolfs torg afsköt tvenne pistoler mot en inträdande person, den han i sin galenskap misstänkte för att vara kejsaren af Ryssland, som ådragit sig Graffmans oblidkeliga hat. Detta är allt hvad jag hört om Graffman, som på sista åren blef nästan klok igen och förstod att intressera genom sina lifliga beskrifningar på sina resor i de skotska högländerna. När jag någon gång sett gubben generalen Akrell på gatorna har jag tänkt så här: ,Den som vore så lycklig som du och