Göteborgsposten – 6 maj 1862, sida 1

—— — — Behöfs det då tjugo minuter, för att slå upp ett fat? Cornelia ryckte åter på axlarne. — Nej, genmälte hon, nej, när allt är i ordning, behöfs det visst icke några tjugo minuter. Men i er källare är ingenting i ordning, der råder en stor förbistring. Carlyle ansåg det klokast att ej fortsätta samtalet. Om han sagt benne att hon ej skulle bekymra sig om källaren, emedan denna tillhörde Peters område, skulle hon gjort ett nytt utfall mot honom, Han teg derföre och återtog sin review. Cornelia gronderade och gaf luft åt sitt elaka lynne, flyttade sin stol fram till elden, drog den sedan tillbaka och gestikulerade med händer och fötter. — Huru mycket är klockan? frågade hon. — Nio! svarade Carlyle och såg på sitt ur. — Då går jag och lägger mig. När jag kommit i säng, skall man bära upp till mig slädertbå eller kanske bättre en äggtoddy. — Det går an, Cornelia, det skall göra er godt. — Man har gifvit mig ett godt råd mot snufvan. — Hvilket då? — Man tager ett stycke flanell och sveper det väl omkring hufvudet. — Jag skall taga rådet ad notam, sade Carlyle med ett ingalunda artigt skratt, och jag råder er, min syster, att försöka. Cornelia gick under tillönskan af godnatt till sin broder. Han fortsatte sin läsning, slutade den uppsats han päbörjat, kastade derefter boken på bordet, reste sig upp och sträckte på sig, som om han blifvit trött af att sitta. Han