Göteborgsposten – 6 maj 1862, sida 1

helst, ut och visa sig. Klockan sex, den al häfd föreskrifna tiden, red H. M:t också ut genom Slottsporten åt Slottsbacken, följd af en rik stab. I. M:t var klädd i husarregementet Carl XV:s uniform men i trekantig hatt med blå-gul plym. På hans högra sida red prins August, klädd i konungens adjutants uniform, på hans venstra generalfälttygmästaren frih. Wrede; derefter följde general Bildt och sedan en mängd adjutanter, alla klädda i de, enligt mitt tycke, hoget fula ryska björnskinnsmössorna; ett antal jokejer toljde efter adjutantssvärmen. Bland jukejerna väckte konungens pipstoppare, en neger, mycken uppmärksamhet, ja mängen tyckte att han var den vallra genulaste. Han var klädd i karmosinrod tröja och d:o inexpressibles, båda kantade med guldgaloner; på hutvudet hade han guldsirad mössa, också röd; gula läder-kragstoflor fullbordade kostymen. Sist i corlegen kom ett detachement af Kung Carls bussar i blåa vapenrockar, trehörniga hattar, gula lisgehang och d:o kraghandskar med dragna pallascher i händerna — korteligen samma figurer som forlidet år under kungens resa beredde parisarne så oändligt nöje under revyn på Mars-fältet, och åt hvilka vi äfven här hade rätt roligt. De stackars utklädda vlisgarde som-hästgardisterne riktigt våndades i sina oviga kostymer och de höga kragstöflorne tycktes genera dem betydligt. Kungen helsades naturligtvis lifligt af folkmassorna och man försökte sig också med några hurrarop, men det ville ej gå riktigt bra, det var för tidigt, senare på qvällen hade det säkert gått bättre. Efter en stund kommo D.D. M.M. Enkedrottningen och Drottningen samt prinsessan Lovisa åkande i en vagn, alla i dyrbara, hvita toiletter och uppvaktade af hoffruntimret, också i hvita trolletter. Prinsessan Eugenies helsoullständ tilläter henne ej att visa sig ute. På Djurgården mottogs konungen af Litgardets till häst officerskår samt af oflicerarne vid Uplands dragoner, som förnärvarande ligga på mote vid Druttningholm. Dragonofficerarne togo sig präktigt ut i sina hvita vapenrockar och guldblänkande kaskar. Dragouoflicerarne mätte wmå alldeles for väl, ty man säg uägra unga lojtnanter så tjocka och vältöodda som rikuga kontraktsprostar. Att jag skulle berkritva denna oerhörda mängd ekipager, egna och nyrda, denna massa toiletter, egna och hyrda, som rorde sig till och frän slätten, det kan ni ej begära, im. h. Vare det nog sagdt, att man sällan sett något i den vagen så rikhalugt som denna 1 Maj, som också för det herrhga vädrets skull var ett undantag från andra sådana dagar under de sist förflutna tio å tolf åren. Och en sådan mängd vackra ansigten sedan under dessa Tudor, Victoria och andra battar! Jag skulle kunna uppräkna namnen på en mängd egarinnor till dylika vackra ansigten, men det vore indiskret, skulle man säga kanske, och föröfrigt är man ej mycket betjent med bara namn när det är fråga om skönhet. Bland de så kallade vräkiga toiletterna utmärkte sig, framför andra damer af samma qvalitet, en camelia, som var klädd i lilasfärgad klädning, dito hatt med dito plym och dito chaussure. Ni undrar kanske på huru jag skulle kunna se chaussuren. Vet ni då inte, m. h., att våra damer af en viss qvalite lägga sig i vagnen med fötterna hvilande på framsätet och när man har ögon att se med så ... På Blå Porten var tillställningar öfverallt. Presidenten Åkerman, gaf middag för kommerskollegii embetsoch ijenstemän, der det vankades musik af andra gardet. Telegrafister i mängd syntes på nedra botten, så att äfven de tycktes ha ätit sin goda middag. På balkongen i det äldsta Blåports-huset syntes hr Sohlman, Aftonbladets RR a a a