Göteborgsposten – 2 maj 1862, sida 1

Japanesiska solket. (Forts. och slut fr. föreg. N:r). Japanesiska spräket har hittills blott varit studeradt af några få lärda och det kan således ingenting med bestämdhet uppgifvas angående dess upprinnelse och förhållanden; dock synes man ha kommit ofverens om alt det ej leder sitt ursprung från kinesiskan, ehuru det erfarit stark inverkan af detta grannspråk. Troligen har det samma rot som de språk, hvilka härstamma från de alaiska, t. ex. mongolernas, turkarnes, magyarernas och mandschurernas. Att del varit stammar, beslägtade med dessa, som öfver halfon Corea invandrat i Japan synes framgå derat att språket på Corea tydligen är starkt beslägtadt med det ursprunghgen japanska. Japaneserna hafva uppenbarligen emottagit inHytelsen af det kinesiska språket likasom de mottogo den buddhaistiska religionen, trivilligt och utan kamp och som en foljd at den starka handelsförbindelse, som tidigare egt rum emellan dessa riken. Men japaneserna hatva på samma gång skridit långt framför sina stamförvandter i civilisation och kultur. Det åkta rena språket lärer talas bäst vid hotvet i Miako och kallas yamatokotoba eller provinsen Xamatos språk. Japanesarne äro i många fall oss motsatta, wen i intet så mycket som i att trycka och inbinda bocker. Eu japansk bok borjar der en europeisk slutar och tvärtom. De tryckas i upprättstående rader trån höger ull venster och bindas på den kortaste sidan, på damma säll som de vauliga engelska anteckungsbockerna. Man bor väl skilja emellan Koyespräket, hvilket är det kinesiska, udtaladt med Japanesisk prononciauon och Xomispråket, som är det urspruuglgen japanesiska. Det forstnämnda består na-tan endast af enstafviga ord, nvilka icke låla böja sig. Deremot finnes i Yomispråket bade dek.ination och konjugauon. Språket är mjukt och välklingande i poetiska föredrag och räknar många poetiska arbeten af stort värde. Det kan ej betviflas att det äfven i andra afseenden innehåller mycket, som det skulle löna sig att lära känna, ty detta folks stora bildning, redan då de första missionärerna i 16:de århundradet landade på dess kuster, är en borgen för att denna bildning är at mycket hög ålder. Det kan antagas att Japan befann sig på en hög kulturgrad redan då våra fäder gingo insvepta i djurhudar. Man vet t. ex. att de tryckte sina böcker redan år 1206, alltså 250 år innan någon här i Europa föll på denna ids, och redan jesuiterna funno vid sin ankomst dit utmärkta skolor i landet. Det berättas dessutom, att vid den tiden funnos i närheten af Miako fyra stora akademier, hvilka räknade 10 å 12,000 studerande. Det är således att antaga det de fleste i Japan kunde läsa och skrifva på en tid, då denna konst här i Europa blott fanns inom klostrens murar. En annan författare förtäljer att i början af detta århundrade gjorde regeringen allt för att befrämja undervisningen och i en berättelse om krigsskeppet Samarangs tåg till Japan år 1845 angifves det tillochmed att i Nangasaki fanns en anstalt i hvilken undervisades i europeiska språk. Så mycket är visst att detta märkvärdiga folk är bekant med det mesta af hvad de europeiska vetenskaperna frambragt och att isynnerhet läkarevetenskap, astronomi och, såsom vi förut nämt, matematik finna ifriga idkare. Golovin berättar att en soldat som i Matsmai vaktade honom i fängelset hade god reda på jordklotets öden och beskaffenhet och kände till åtskilliga t. o. m. europeiska lands belägenhet från Japan.