Göteborgsposten – 2 maj 1862, sida 1

I I L— -—-— Hon qvarstannade 3:ne mänader på sjukhuset, innan hon kunde slyttas. Den förändring hon under dessa tvenne mänader undergätt var föga mindre än döden sjelf; ingen skulle i denna bleka, magra och stympade krympling hafva igenkänt den förr så bländande sköna lady Isabel Vane. Brefvet med underrättelsen om Isabels död anlände till grefve Mount Severns adress i London. Han sjelf var för tillfället borta, och befann sig i Skotland. Brefvet lemnades derföre till grefvinnan. Vid åsynen af kuvertet, som bar fransk poststämpel, och af den besynnerliga utanskriften, rönte lady Mount Severn en liflig nyfikenhet, emedan hon trodde det vara ett kärleksbref och att hennes man var henne otrogen. — Jag öppnar brefvet! utropade hon. — Huru? inföll haftigt unge lord Vane, som stod vid sidan om sin mor, ni har ingen rättighet att läsa detta bref, ty det är ju stäldt till min far. — Det är sannt, genmälte grefvinnan, men det innehåller kanske någon underrättelse, som kräfver svar med första omgående post. Lady Mount Severn bröt sigillet, drog fråm brefvet ur kuvertet och kunde endast med svårighet dechiffrera innehållet. — Huru förfärligt! mumlade hon slutligen under första ögonblickets intryck. — Hvad? hvad är det? frågade den unge lorden, som just slutat sin frukost. — Mins du lady Isabel, Isabel Vane?