Göteborgsposten – 1 maj 1862, sida 1

FTjortonde Kapitlet. En olyckshändelse. Vi återkomma för en stund till lady Isabel. Hon hade under årets lopp återfått krafter, och beredde sig under senare delen af sommaren till att lemna Grenoble. Hvart hon bädanefter skulle taga sin tillflykt, eller hvad hon skulle göra, visste hon icke. Hon var olycklig och tröstlös, och brydde sig föga om, huru det gick med henne. Den undangömdaste vrå på jorden, dit ingen civiliserad menniskas steg ännu trängt fram, syntes henne mest att föredraga. Hvar skulle hon finna den ? Hon begaf sig ut att söka efter denna undangömda vrå, med sitt barn och en ung bondqvinna, som hon stadt till sköterska; ty Susanna, som hade sin fästman i Grenoble, ville ej lemna denna plats. Lady Isabel hade skickat allt sitt bagage, utom det aldra nödvändigaste, till Paris, för att der förvaras, tills hon gifvit vidare underrättelser ifrån sig. Det var en herrlig dag då hon lemnade Grenoble. Tränen ilade mycket lugnt framåt, tills de i skymningen uppnådde en plats, kallad Cammere, der lady Isabel bestämde sig för att hvila en eller ett par dagar. Olyckshändelser på jernväg inträffa mera sällan i Frankrike än i England, men när de ske, äro de stora katastrofer, hvilka fortlefva i minnet en hel lifstid. Tränen hade blott ett litet stycke qvar till stationen, då den fick en plötslig, hård stöt, och man hörde ett dån som från Domedag; lokomotiv, vagnar och passagerare