Göteborgsposten – 1 maj 1862, sida 1

— —— och skrifter väl bekante Cortambert de intressantaste. Medan det himmelska kejsarriket Kina tyckes skola falla i ruiner och gå sin undergång till mötes strålar deremot Japan likt en uppgående sol. Det är framåtskridandets land, i hvilket kunskapen hålles högt i sin ära och der både hög och låg sätter sin glädje i att hålla jemna steg med tiden och a:t förskaffa sig kunskap om hvad som föregår under den vestliga himlen, civilisationens rätta hem. Många märkliga exempel anföras hårpa. Kineserna bemäktiga sig en europeisk ångbåt och veta intet bättre än att sätta eld på densamma. Japaneserna fingo för några år sedan för första gången en europeisk ångbåt i sitt våla. Det första de tänkte på var att nndersöka den från för och till akter och lära känna dess mekanism. Nåsta år stack ångbåten i sjön, bemannad med japanesiskt sjöfolk, japanesiska machinister och en japanesisk styrman, hvilken med europeisk -kicklighe: skötte fartyget. En fransk gesandt, som nyligen kommit till Yeddo, sände ett konstigt lås, som kommit i olag, till en Japansk handtverkare. Ett par dagar derefter fick han låset tillbaka; det var i förtraffligt stånd, men då han nogare betraktade nyckeln fann han att denna undergått en förändring och att hela låset blifvit omgjordt. Det ursprungliga låset hade japanesaren behållit och sände i dess ställe en trogen kopia af detsamma. Det är isynnerhet språk och matematik japanesarne studera. Kinesiska är deras klassiska språk. Vid sidan af detta studera de sankrit och sin egen munart, men Europas hufvudspråk, franska och engelska, utgöra tillika ett studium för många, och af särskilda grunder lägga de sig äfven på holländska. Icke blott furstar och adlige läsa och förstå engelska, holländska och isynnerhet franska, utan det är äfven icke sällsynt att träffa på unga flickor, som kunna läsa franska böcker. Då de höra språket talas ha de svårt för att uppfatta meningen, och fransyska ord som uttalas af dem förstås ej af fransmän, men såsnart språket nedskrifves, förstår man hvarandra ömsesidigt. Då den franska eskadern kom till ön kommo flera japanska tolkar ombord; de önskade uppskrifva namnen på hvarje del af amiralskeppet och samtalen höllos på båda sidor skriftligen. Siogunen, d. v. s. den verldslige herrskaren, sände ombord en vidlyftig lista på franska böcker, som han bad amiralen skaffa honom, och bland dessa voro alla La Places matematiska arbeten. Prinsen af Satsouma, som särdeles lagt sig vinn om matematiken, satte de franska officerarne i förlägenhet genom att fråga dem om sättet hvarpå fotografien användes för iakttagelser af termometerns och barometerns variationer. Det var nemligen icke bekant att fotografien i Greenwich begagnas till detta ändamål. För kort tid sedan utkom i Yeddo en detaljerad beskrifning öfver fälttåget på Krim. Beundran öfver Napoleon är isynnerhet vida utbredd. Icke blott i de rikas gallerier finner man hans byst; äfven olärdt folk har hört berättas om hans bedrifter. Vid sidan af denna lust för andlig utveckling beherrskas dock japanesarne af mångfaldiga slags fördomar; isynnerhet är polisspioneriet mycket utbredt. Tron på nödvändigheten af att låta hvarje högre embetsman ledsagas af sin skugga eller ÅOmetzy är icke annat än ett politiskt påhitt, ett spioneri, hvilket stöder sig på en vidskepelse som regeringen underblåser. Då amiral Page inbjudit en högtstående japanesisk embetsman och uppmanade denne att besvara de många skålar som föreslogs för Japan och dess furstar, utbröt japanesaren: men hvad skall man säga, ifall min Ometzy berättar att jag glömde mitt förstånd på botERE —