Göteborgsposten – 30 april 1862, sida 1

mellan alla maritima nationer om att icke för framtiden hålla några örlogsflottor alls, af hvad slag det vara må. AIntet sjökrig mer! blir efter detta dagens lösen. Hvarill tjenar detta slagsmål mellan Merrimacar med 5,000pundiga kanoner, hvilka inom 5 minuter ömsesidigt skola förstöra hvarandra, så att det ej ens syns en våt fäck efter? Intet sjokrig mer! På landbacken, der är ännu gärdet uppgifvet. Der kan man ännu åtminstone forsöka, der finnes ännu chancer. Låtom oss slagta hvarandra till lands! När krigsmekaniken ätven en gång uppfinner medel till att göra denna ridderliga lek omöjlig, då — resignerom oss och kommom ofverens om att hvart tolk får i fred och lugn sköta sig sjelf! Innan detta sker torde visserligen ännu åtskilliga unga djerfva män hivna bli öfverstar och generaler, men det är obestridligt, att utsigterna för det militära yrket börja bli allt mindre och mindre lofvande och de at oss, som ännu tillhöra den glada ungdomen, skola måhända verkligen uppletva den tid, då fredspipskäggen blitva de enda och en uppvriden mustasch i sjeltva verket icke skall betyda nägot ondt. Den stora bankiren Mires, anklagad för vinglerier och bedrägerier 1 kolossal skala, bar blifvit frikänd at domstolen i Douay och törd i triumt tillbaka ull Paris. Hela verlden tyckte att hans förbrytelser lågo för en dag, ingen tviflade om, av han var en vescroqueurat forsta ordningen, den allmanna moralen ropade på att ett exempel borde statueras. På en gång är han åter tri, lycklig, rik och leende. Formerna hafva räddat honom, hafva åtvergilvit honom åt den hogre industriens och den transcendentala spekulationen i aktier och valutor. De tiotusende vänner, hvilka redan hade vändt honom ryggen, hatva skyndat att på bangården i Paris trycka hans hand och nalsa honom hjertinnerligt välkommen. Hvad är detta? Visar det endast lagarnes ofullkomlighet i hvarje menskligt samhalle? Eller visar det något varre? en grundlig förruttnelse och krässta 1 djupet af det franska samfundsskicket, det uslas triumf ötver ära och redlighet, skandalens legalisation? Dumas sils har har sätt ämne till en ny dram, men herr Mires skall, samma afton den går al stapeln på Odeon under det latinska qvarterets högröstade bifall, gifva en lysande bankett i sitt hotell, der den franska hufvudstadens hela beau-monde skall krama hans händer och utropa med en blick genom de dyrbart utstyrda salongerna: Oh, min bäste herr Mires, hur ni har lyckats! En filosof skall redan, vid underrättelsen om bankirens frikännande ha yttrat: Hela verlden är uppoch nedvänd; man kan ej längre tro sina egna ögon; det var en upplagd jeu de Misers, , det har slutat som en jeu de Mires! Uisere et Mirbs, cest a 1y consondre. 0. O. SERA Det nya guldlandet. Vi berättade för några månader sedan om den stora mängd af guld hvilken enligt enskilda personers uppgifter skulle förefinnas i den del af Nordamerika som benämnes Britiska Columbia. Dessa uppgifter hafva nu al officiela dokumenter blifvit tullkomligt bekräftade, såväl i afseende på guldrikedomen som på landets skönhet och bördighet samt klimatets sundhet. Dokumenterna bestå af till engelska regeringen från guvernör Douglas insända depescher, omfattande tiden från februari månad 1860 tillochmed november förl. år. Sceneriet i guldlandet beskrifves i dessa deLocksley nyss meddelade mig denna lugna sitt så slagen med häpnad och vrede, IIcad. rpå, och jag var tillochmed nära att — Al honom för hans skamlöhet. Skulle aflägsnat s