Göteborgsposten – 29 april 1862, sida 1

—— ——Ud —— — — Trettonde Kapitlet. Klagomål mot Barbara. Det var en varm eftermiddag, eller snarare en vacker sommarafton, ty klockan hade slagit sju och solsträlarne bleknade och försvunno efterhand, i det de kastade sitt skimmer öfver rådman Hares trädgård. Rådmannen, bans hustru och Barbara sutto alla till bords och drucko the. Det skulle kunna tyckas, att man oupphörligt åt der i huset. Vi hafva verkligen hittills alltid öfverraskat familjen antingen vid frukosten, middagen, thåeet eller aftonvarden. Barbara gret, ty hennes far hade nyss förut ställt till en högst liflig scen. Den stackars mrs Hare, som aldrig vågade uttala sin åsigt eller motsäga sin man, sänkte sorgset hufvudet. Hon skulle velat taga till ordet för att försvara sin dotter, men hon var dertill alltför svag och blyg. Barbara hade, åtminstone i mr Hares ögon, gjort sig skyldig till ett mycket graverande fel. IIon hade svarat nej på ett mycket acceptadelt giftermälsanbud. och det var ej första gången hon begått denna dumhet och sålunda ådragit sig den faderliga vreden. Det bekymrade för öfrigt föga rådman Hare, att hans döttrar såg sin ungdom vissna eller att de blefvo hederliga familjemödrar. Han hade ej heller någon önskan att se Barbara lemna huset, ty det var för honom som om flickan tagit tjenst der. Barbaras närvaro var honom tillochmed angenäm och han tyckte om att se