Göteborgsposten – 29 april 1862, sida 1

—U—Cl—! — — — känna, och fatta sig sjelfva så, attbåda skola, i hvad de hafva gemensamt, blitva delar laf ett Skandinavien (säsom h. exe. ba: ron de Geer yttrat sig); genom ett omsesisdigt tillmotesgaende i hansyn till värt gemensamma sforsvar och i de rent ekonomiska angelägenheter, hvilka, på samma gång de betordra det gemensamma bästa, arven bidraga dull hvartdera rikets enskilda fördel. Skapandet eller stadgandet at dessa åsigter inom de båda nordiska folken ha långe, Ja, alltsedan deras förening blet ett faktum, utgjort föremål för allvarhga ötverläggningar mellan personer, varmt soutresserade for Nordens dak, likasom denna önskan tydligt framlyser i våra onionskonungars handlingar, hvilka väl ve stat att deras egen verkuga makt yrterst hvilar på de förenade rikenas styrka, hvars försutsåätining åter oettergifligen ar enighet. De framför oss liggande Handlingar angäende frågan om reviswn at Foreningsloruraget-, hvilka nyligen blitvit på k. M:ts betallning utsima och til hvilka vi häuvisa den intresserade läsaren, alldenstund de finnas för ett billigt pris i bokhandeln tillgängliga, sätta oss i tisilälle att kasta en närmare blick in i gången af de gemensamma förbandligarne mellan bäda rikena, på samma gång de lemna oss i fast förhoppning om att vi nu verkligen befinna oss närmare hvarandra än någonsin och skola göra det ännu mera, säframt vi händanefter för alltid bortlägga den länge närda misstron till hvarandras goda mening och sinnelag. A dessa handlingar framgår, att frågan om revision af unionsfördraget redan 1839 varit väckt inom en då nedsatt komits för granskning at våra unionela angelägenheter, hvilken komits i april 1843 hos K. M:t anhöll om bemyndigande att ätven få grauska riksakten i dess helbet och föreslå törändringar i och tillägg tll densamma. Sedan såväl svenska statsrådet som norska regeringen tillstyrkt unionskomitens begaran, meddelade konung Carl Johan, efter horandet af sammansatt svenskt-norskt statsråd, det önskade bemyndigandet för företagandet at en revision af niksakten. D. 4 nov. 1844 atgaf umonskomit6en till konung Oscar ett utforigt Forslag ull föreringesakt emellan konungarikena Sverige och Norge, bestående ar ej mindre än 150 parasrafer, der bland annat den principiela ilkheten finnes i en af de för töreningen uppställda hufvudgrunder sålunda uttalad: Det ena riket tillkommer icke någon hogre rang eller företrädesrättighet framtor det andra, utan begge äro i toreningen hvarandra tullkomligt sidvordnade med inbördes lika skyldigheter och rattigheter, hvartill kommer, såsom komiteen yttrar sig; idet ena rikets fullkomliga oafhängighet af det andra i sina egna inre angelågeuheter; hvaridera rikets rattighet till hka deltagande i gemensamma angelägenheter, till lika kontroll ofver och aösvarsfordran för deras ombesörjande, samt hvardera rikets skyldighet att, i forhållande till sin förmåga, lika med det andra riket, bära de af gemensamma angelägenheter och gemensamma förhållanden härrörande bördor, bland hvilka försvarsväsendet intager det vigtiga-te rummet. Nekas kan väl icke, att i detta förslag ingår såsom lifsprincip fullständig jemlkhet, ölverensstämmande med den at toreningens sliftare gifna förklaring att Svenskar och Norrmän skulle hatva likhet i rättigheter. Revisionsfrågan blef dock då undanträvgd, och 1848 ärs stormiga händelser medgälvo allt annat än tillfälle ull lugn behandling af de unionela frågorna, Isynnerhet som Nordens egen säkorhet hotades genom tyska truppers inmarsch i Slesvig. Den skyndsamhet och ifver, hvarmed såväl Norska storthinget som svenska riksdagen skyndade att gifva nn —