Göteborgsposten – 28 april 1862, sida 1

kommit för att omfamna sin mor, hvilken han icke sett på sju års tid! Denne son, behöfver jag väl säga er det? var icke någon annan än Richard Hare, som blifvit dömd att sluta sitt lif i galgen för den händelse att rättvisans tjenare skulle lyckas få tag uti honom, Förstår mi mig nu? Carlyle och den unga flickan befunno sig der endast för att hålla utkik och se till att mötet mellan modren och sonen icke måtte störas genom rådmannens ankomst, Carlyle berättade mig sjelf detta, då han ville förklara mig de skäl som hindrat honom från att göra er sällskap på middagsbjudningen. Lady Isabel kände sig nästan förkrossad af dessa upplysningar. Heones hjerta svällde och hotade att sprängas sönder, — Men, stammade hon med djupt upprörd stämina, han var alltid tillsammans med miss Barbara Hare, — Och var ej det helt naturligt? Kunde väl mrs Hare gå hemifrån, utan att löpa fara, att uppväcka sin mans misstankar och förorsska sitt barns död? Ah, jag trodde er ha bättre förstånd, Isabel! Men äfven om er svartsjuka varit grundad, var detta ju likväl icke något skäl för er att lemna hemmet? Nej, tusen gånger nej. Ni gaf vika för den orene andens intalanden, för denne infernaliske Lenisons frestelser. — Jag är tillintetgjord! snyftade Isabel. — Carlyle älskade er så innerligt! Få qvinnor ha haft den lyckan att få en sådan man till sin make; han är ett undantag bland menniskor, en verklig typ för en gentleman. Ju mera jag är tillsammans med honom, desto mera beun