Göteborgsposten – 28 april 1862, sida 1

— ——— AQAQ2 —— — och många exempel från äldre och nyare tider borde kunna lära den som efterstrafvar säte i parlamentet, att ett sådant i vida öfvervägande grad medfor mödor och besvär. Hårdt arbete och foga hvila äro, säger Times, de vilkor under hvilka hvarje offentlig man i England måste göra siu namn bekant och kan hoppas på ära och rykte. Ått vara beqväm af sig är att blitva förgäten, och att forgåtas det är öfver hufvud taget att upphöra att vara till. Eageloka folket erkänner ej någon stor mån som ej tjenar det, afven med sitt arbete. Och detta arbete är exclusivt, fäderneslandets tjenst tål inga andra gudar bredvid Big. Så har mången engelsk adelsman bortkastat allt hvarfor man atundats honom, for att egna sig åt det offenthga lifvet. Hvad äro palatser och domäner, hästar och ekipager för en man som har ett sådant mål för sig? Ett bevis i nyare tider på den hänförda och seberaktige ifver, hvarmed mången söker nå detta mål, är den i blomman af -in ålder och midt under sin bana borwyckte krigsministern sir Sidney Herbert, hvars ansträngande arbete undergräfde bans kroppskrafter. Detta är äfven ett slags romantik — om också en annan än den som ligger i en död, hvilken glasen och terningarne förorsaka, och som ofta faller på grefvarnes och hertigarnes i öfvorhuset lott. Det är romantiken af pro patria mori som underhuset predikar.