Göteborgsposten – 28 april 1862, sida 1

— ———— ———— so! Tre sjerdedelar räckte upp händerna för wvhigkandidaten. Donna, det ogentliga valet toregående procedur kallas che show of handaDet egentliga röstatgitvandet kallas che polloch till pollen följande dag inbjöd sherisfon torsamligen, hvaretter deuna skingrade sig. — Den fojande dagen, egentliga valdagen, skall Jug aldrig glömma. Tidigt begat jag mig undt in 1 cty, Der skimrade allt ar hviu och blått. Droskornas sidor voro betackta a! plakater och från deras baksidor bängde långa pappersrewsor med inekrister for den ene eller andre kandidaten. Der läste man på tramsidan häftiga utfall, hela strafftal mor whigs — en serie anmärkningar rörande opopuiära förbållanden, brister i torfattningen och 1 statens sorvaltung, och svaret på trågan om hvem som vore skuld till allt detta onda, blef alnjemt: ithe liberal party— det liberala paruet. Pa samma droskors baksidor låstes i blå fraktur-un Poll early for the Lord Mayor — rösta tidigt på Lord Mayoru. Wigdroskorna framstalide på lika länga plakater att det vore en dtigracs, en skam ati ull Russells ettertradare vafja en tory och att Cuditts val vill cityrepresentant vore intet annat än despotismens konstituerande inom hela Buropa! På baksidorna af samma droskor laste man: Reformmän!! Handomröstningen har. utfallit för den liberale kandidaten! Fullanden er seger! Rösten tidigt på Wood! Hvar det tanns en byggnadsställning, der såg man på apirornas ölversta toppar antingen ÅTÅhe Lord Mayor eller Wettern Woodhänga; och hvari man denna dag vande ögonen mom City — ötverallt forde husväggar, bygg: nadsstallningar och droskor krig med bvarandra om Western Wood och Lord Mayorn. Inom de öfriga delarne at denna oerhorda stad växte emellertid uppståndelsen och ifvern Ju längre det led, ju flera roster Bom algåtvos och ju oftare valet tycktes vackla. hlockan tem på eftermiddagen var ändtligen resultatet gitvet: der liberala partiet hade segradt och whiggarnes kandidat, Western Wood, var vald till parlamentsledamot. Att detta ej skett utan kostnad kan man. lätt förestålla sig, men hvad skall läsaren säga då han hör att ensamt de lagliga utgilterna vid ett parlamentsval belöpa mg till omkr. 7,000 rdr, medan alla såkallade Extradsregelmässigt uppgå ull 50, 000 och icke sällan anda till 200,v00 rdr. Det behotves en legion erfarna agenter och erfarna plakatuppklistrare; hela ocoaner af öl mäste flyta uch regementen af droskor sättas i rörelse; di-erikt-komiter måste bildas och ätven en centralkomue af stor omfattning konstitueras, innan valet kommer tillstånd. Derlöre händer det ej sällan att en valkorporation ej kan erbålla någon kandidat, emedan det pris som försäljarne af poliuskt inflytande fordra är allt för högt tilltaget. Men trots allt detta, trots alla dessa kostnader och mödor, är ett säte i underhuset målet för den rika engelska medelklassens längtan. Ty då cheferna för bankirhusen, handelsherrarne och de stora fabriksegarne emellanåt föreställa sig sitt ideal, det af en engelsk gentleman från landet med säte i parlamentet, och hvilket det är deras stoltaste förhoppning att tå se förverkligadt i sina barnbarn, tänka de föga på den tröttande Blå boken på morgonkomitöerna eller på det med möda sammansatta midnattstalet, utan blott på den glänsande salongen och det gästfria bordet, på lifvets rikedom och njutningar. Det behöfves ett slags romersk natur af sjelfförnekelse, för att kunna uthärda parlamentets svåra tjenst med dess omsorger och arbeten, RR sa —