Göteborgsposten – 28 april 1862, sida 1

— —— —V;— ——— — sin kärlek, icke älskat, hvad säger jag? icke ens tänkt på någon annan qvinna. Efter denna förklaring, som afgifvits med en fast, om bestämd öfvertygelse vittnande ton, trodde den olyckliga lSabel sig skola bli vansinnig af smärta och samvetsqval; hon böll tillbaka en ström af tårar, som steg upp i hennes ögon, och hennes krampaktigt knutna händer sjönko ned. — Ni inser väl, fortfor grefven, att jag, efter en sådan förklaring af en sådan man som Carlyle, måste behandla ert bref så som det förtjenade och deri endast se en vafnad af lögner och falskhet, af skrymtande och enfuldiga undanslykter. hvilka ni icke fruktat ati tillgripa, för att gifva ett sken af; ursäkt åt ert låga handlingssätt. Sådan var då min tanke och jag tvekade icke om att delgilva den åt Carlyle. Jag frågade honom, huru han kunnat vara nog blind, att icke märka det hemliga goda förstånd, som rådde mellan er och detta ... oblyga kräk, som begagnat sitt vistande på East Lynne, för att der sprida vanheder och skam omkring sig. Ahl! han hyste för er det oinskranktaste förtroende. Han hade aldrig ens ett ögonblick fallit på den tanken, att ni bedrog honom eller att ni skulle göra det. Lady Isabel vred sina händer och bet sig i läpparne. Det tycktes som om hon ålade sig fysiska lidanden för att kunna dämpa de moraliska qval, för hvilka hon var rof. — Carlyle, återtog grefven, har underrättat mig om, att ban var mycket sysselsatt under det Lenison befann sig hos honom. Förutom sina vanliga göromål, hade han måst göra täta besök hos en familj i trakten, med anledning af en hemlighetsfull angelägenhet som äfven fordrade den