Göteborgsposten – 25 april 1862, sida 2

som Holstein under Förbundets inflytande, är en för stor frestelse för statsmännen i Berlin att kunna emotstås, och nu, 10 år efter det frågan troddes slutligen vara afgjord, ser man ministrarne på båda sidor framkomma med fordringar och förslag och invänningar, hvilka måste ännu en gång ådraga sig andra makters uppmärksamhet. Bladet lemnar derefter en redogörelse för stridens senaste ståndpunkt, Preussens och Förbundets fordringar med afseende på Slesvig och den danska regeringens skäl för att afvisa dessa. Det framhålles, att Slesvig 1721 blef förenadt med Danmark och fick med detta land gemensam arfsföljd; att det icke var något tal om Slesvig på wienerkongressen år 1815, då Holstein upptogs i det tyska förbundet; att sjelfva förbundsdagen år 1823 förklarade Slesvig ligga helt och hållet utom Förbundets område och att Preussen sjelf medgifvit sig icke hafva någon rättighet till inblandning i den danska monarkien, utan blott i vissa delar deraf, i det konungen, fastän han är en tysk furste med hänsyn till en del af sina besittningar, är en alldeles främmande och oberoende potentat med hänsyn till det öfriga af sin stat. Detta hindrar likväl icke Preussen och Förbundet från att understödja en inblandning på de åberopade öfverenskommelserna af 1851 och 1852, och understödja hertigdömenas tyska och tyskt sinnade innevånares fordran på likberättigande, hvilken nu framträder under den dubbla formen, att hvarje hertigdöme skall skicka lika många medlemmar till riksrådet som sjelfva konungariket, och att hvardera af de provinsiela församlingarne utrustas med lagstiftande myndighet i de gemensamma angelägenheterna, så att hela rikets finansplan göres beroende af dessa små korporationers medverkan deri. Det kan endast vara ringa tvifvel underkastadt — heter det till slut — att Danmark såsom suverän stat, på samma gång det förklarar, att Slesvig och Holstein hafva allt hvad som tillkommer dem, är berättigadt att förneka Förbundets myndighet till att blanda sig i förstnämnda hortigdömes angelägenheter. Striden har förts under en följd af år, än tornande sig upp till storm, än sjunkande ned till stiltje, alltsom det preussiska kabinettets nycker eller behof så velat. I år tyckes striden ånyo vara frambragt i hela sin invecklade vidlyftighet, ehuru det dock är möjligt, att den oenighet, som nu råder mellan konungen af Preussen och hans landtdag, kan gifva denne herrskare tillräckligt göra hemma och sålunda hindra honom att blanda sig i grannarnes angelägenheter. Den vigtigaste depescheu af dem vi nu offentliggjort, är den af d. 14 februari. På denna lemnar den danske utrikesministern ett behjertadt svar, och det återstår nu att få se, om Förbundet skall djerfvas företaga den exekution, hvarmed det så länge hotat. Nordiska studentmötet i Köpenhamn är nu bestämdt att skola börja d. 11:te eller 12:te juni innevarande år. En bit norrlandslif. Som tillägg till den förut meddelade notisen om ett större besök af Lappar i Luleå, meddela vi efter Norrbottensposten följande skildring af besöket: De lappar som nu senast nedkommo voro af Sirkas stam, och renarnes antal utgjorde öfver hundra. Efter ankomsten till staden spändes renarne från pulkorna, och under anförande af en skäll-ren, ledd af en lapp, samt sammanhållna af ett par hundar, aftågade de öfver isen till det s. k. bergnäsberget, der ymnig renmossa lär finnas, och der de förblefvo tills fororna ett par daga! senare voro i ordning, då lappen med tillhjelf af sina hundar jagade dem tillhopa och dre dem tillbaka mot staden. Under det de slogo sig ned i snön på inre viken norr om staden, såg man den ena lappen efter der andra så småningom komma dragandes mec sin pålassade pulka ned på isen. Tyngder på hvarje pulka utgjorde 15 lispund och der öfver. Sedan alla pulkorna blifvit nedförda tog lappen körtömmen — ett tåg vid hvar: ena ända är fästad en gjord af renhud, — gick dermed in i renhjorden till den för pul kan bestämda renen, kastade snaran om han: hals, förde honom till pulkan, satt der drag tömmens gjord, som är likadan med körtöm men, men gröfre, likaledes om halsen, ocl Idermed var förspänningen verkställd. Son bekant är, styres renen genom att man ka Istar körtömmen öfver ryggen från ena sidar Itill den andra. Sedan förspänningen försig E —