Göteborgsposten – 24 april 1862, sida 2

ledigheten bestrida de professor Boström åliggande föreläsningar, tentamina och examina. Lojalt och poetiskt. I Gotlands Tidning läses: Till en fortfarande hågkomst af enkedrottning Josefinas dyrbara besök här i Wisby förliden sommar och såsom ett ringa bevis på underdånig tacksamhet för den kungliga gåfvan vid samma tillfälle af 1,000 rdr till den gamla stadens försköning medelst planteringar, har härvarande planteringsgille öfver en källa i lustvandringsplatsen, des. k. palissaderna, nu lagt en minnessten, eller just vid det ställe, der H. Maj:t den 7 Juni 1861 under en promenad i vagn behagade stanna och samtala med gillets styrelse, då H. Maj:t ock meddelade sin vilja om förenämnda gåfva. — Täckstenen öfver Josefina-källan är en vacker kalkstenshäll, i form af en omkring 2 alnar lång och 114 aln bred långkupig sköld, som är genomhuggen af ett 1 aln långt och midtpå 8 tum bredt J med kunglig krona öfver, samt uti hvars förkortningspunkt är fästad kedjan för en vattenskål; underst är anbragt årtalet 1861. Och det är således genom sjefva J-et som den törstige lustvandraren hemtar den kyliga, friska läskedrycken, alltid under vänliga tankar på den ädla drottning Josefina, som engång åtminstone besökte gamla Gotland. I en snar framtid skola planterade träd gifva en svalkando skngga åt det fridfulla stället. Detta skall, utom ställets vildsköna behag af närheten vid Östersjön, badhuset och hamnen samt med vackra utsigter åt Högklint och den gamla Hansestaden, säkert och ytterli gare locka mången vandrare och badgäst ut i palissaderna på Wisborgs grästäckta vallar, der redan nu många stadsbor luftat sig för att skåda det tredubbla vattenfallet och den nytillkomna lilla Vestön, som ligger i vester under klippväggen samt för att plocka tusenskönan, hvilken alltredan blommar på tufvan, hvarest snödrifvan låg för blott ett par dagar sedan. Stockholms åkarelag har i afseende å kår-anda skämt ut åtskilliga rangregementen. En åkare, som öfverfallit den skjutsade, blef genast, såsnart polissak härom uppstod, utstruken ur åkarelaget. 1808 års landtvärnsmän. Sedan insamling börjats för landtvärnsmännen hafva följande sådana blifvit upptäckta: Anders Ljus, född 1790, bosatt i Nyköpings län. Han skickades 1808 såsom landtvärnist till Finland och tjenstgjorde vid skärgårdsflottan. Bevistade derunder efter uppgift 2 bataljer samt sedermera 2 till lands. Fick under dessa en del af foten bortskjuten. Af 78 kamrater, som utgingo trån Klosters och Forss socknar, kom endast Ljus hem; 8 stupade i bataljer och 69 dogo af sjukdomar, mest skörbjugg och rödsot. Vi voro 3 kamrater som efter kriget anlände till Eskilstuna, de andra båda från närgränsade socknar. Båda de andra äro nu döda, den ene för ett halft år sedan. Ljus har genom förlyftning blifvit till hälften ofärdig; uppehåller sig dock hufvudsakligast genom eget arbete, gör qvastar och mindre tunga arbeten. Tigger ogerna, utom då frågan gäller tobak. — Carl Olof Berg, äfven bosatt i Nyköpings län, född 1787. Ingick som vargering eller andremänning 1808 i Södermanlands regemente och följde det derpå till och från Norge. Marscherade sedan med detsamma landsvägen till Finland. Öfverfor i December till Åland. Blef fången i Mars 1809, hvilken fångenskap varade i 11 månader. Han lider mycket af gikt, ådragen under finska fälttåget, då vi ibland fingo ligga på bara snön med kosshaka (kosacker) rundt ikring oss Lars Larsson Gren, född 1783 lutar mot sin graf. Är nära blind. Gjorde såsom andremiänning samma tur som Berg åt Norge , och Finland och råkade i fångenskap på Åland. — Börje Larsson, född 1774, nu boende 4 mil från Warberg. Tillhör ej egentligen landtvärns männen, utan ett ännu äldre slag af veteraner. Warbergs Tidning berättar om honom följande: Han utgick 1788 med svenska flottan och tjenstgjorde under krigsåren å fregatten Upland. Vid de flesta tillfällen, då svenska och ryska fottorna i Östersjön och Finska viken sammandrabbade, var Upland med; och under fera af dessa strider, berättar gubben, spildes så mycket blod, att de fingo bokstafligen vada deri å däck. Om den olyckliga sjöslagtningen vid Reval påminner han sig bland annat, huru ett af de svenska linieskeppen fattade eld, huru ett af de större skeppen mistade sitt roder och derpå blef af fienden taget, huru tvenne skepp uppbrändes samt huru menniskorna hopvis föllo