slut, och att äktenskapsskilnaden enstämmigt uttalats. Vi skola med det snaraste skicka er dokumenterna. Vi förblifva etc. Moss Grabb. Allt var således slut! och lady Isabel egde icke mera rättighet att bära namnet Carlyle. Kaptenen lade ihop brefvet igen och stoppade det i sin ficka. — Nå, innehöll brefvet något nytt? frågade Isabel. — Uvarom? — Om skilsmessan. — Ah! svarade kaptenen, så långt ha vi ännu icke kommit, och vi ha tid god att vänta. Derpå bröt han det andra brefvet och läste: Min herre! Vi hade ej väl skickat vårt sista bref på posten, då vi blefvo underrättade om er onkel sir Piter Lenisons död. Vi fingo del af denna nyhet nu i eftermiddag, och vi skynda att lyckönska er till den nya titel, ni kommer att bära, och den förmögenhet, ni får ärfva. Var god tillsänd oss edra ordres, och de skola med den största snabbhet bli utförda. Emottag vår djupaste högaktning. Ödiajukligen. Moss Grabb. — Åndtligen! det var hög tid, Gud vare lof! utbrast kaptenen och riktigt darrade af glädje, i det han lade brefvet på bordet. — Är äktenskapsskilnaden beviljad? frågade lady Isalbel med feberaktig häftighet.