Göteborgsposten – 23 april 1862, sida 1

wärksamt granskade utanskrifterna. Hon visste, hon hade blifvit underrättad derom, att Carlyle vidtagit alla behöfliga mätt och steg, för att bli skiljd från sin hustru, och hon I väntade sig i hvarje ögonblick underrättelse derom. Äfven hon önskade äktenskapsskilnad, hon önskade det för den varelse hon bar under sitt hjerta; hon önskade det, för att sjelf erbålla den enda upprättelse kapten Lenison nu kunde gifva henne. Den arma olyckliga! Hennes älskare tänkte icke mera på att bevilja henne denna ersättning, än han tänkt på att gifva den åt andra unga flickor, hvilkas rykte han på samma sätt fläckat. Hon visste visserligen, att denne man, för hvars skull hon störtat sig, endast var lasten och förderfvet i en person, men hon anade föga, huru falsk och lögnaktig han var. Plötsligt infann sig kaptenen i morgondrägt, orakad och otvättad, hos lady Isabel. Det händer ofta, att dessa män, hvars fashionabla yttre och oklanderliga hållning vi i salongerna så mycket beundra, bemma hos sig äro ytterst vårdslösa och osnygga. — Pierre har sagt mig, att jag har bref här? sade han med nonchalant ton. — Här äro tvenne; helt säkert från er advokat, ty det är samma stil på båda. Han ryckte häftigt till sig brefven och gick bort i fönstersmygen för att kunna läsa dem. Det första innehöll dessa rader: Min herre! Vi skynda härmed att underrätta er, det processen är