Göteborgsposten – 23 april 1862, sida 1

Kaptenen satte sig vid bordet, utan att ens bry sig om att svara. — Kan jag få taga kännedom om innehållet af detta bref? sade hon. — Hvarföre icke? jag lade det just af denna anledning dit. — För några dagar sedan, afbröt Isabel, kastade ni på samma sätt ett bref på bordet, och när jag ville taga det, för att läsa hvad det innehöll, ryckte ni det ifrån mig. Ni minns väl det, kapten Lenison? — Jag ber er, min fru, kalla mig ej längre kapten; jag har en annan ... och bättre ... titel ... — Och hvilken då? — Detta bref skall lemna upplysning derom, sade han och visade på brefvet å bordet. Lady Isabel tog och genomögnade det hastigt, under det sir Francis, ty så böra vi hädanefter kalla honom, reste sig upp för att ringa, efter det han tömt sin kopp kaffe. — Gör mina saker i ordning, så att de inom en timme äro färdiga, ty jag reser till England! sade Lenison till Pierre, som kom in. — Räkna på mig, genmälte Pierre och lemnade rummet. — Men ni tänker väl icke lemna mig ensam här? frågade Isabel, rodnande af oro och rörelse. — Det är mig omöjligt att göra på annat sätt. Denna förändring i min ställning tvingar mig att besöka Eygland. — Om er närvaro vore oundgänglig skulle ej Moss Grabb föreslagit er, att handla i ert namn.