Göteborgsposten – 19 april 1862, sida 2

än papegojan sjelf — som från nästa rum med hög röst utropade monsieur Grellat!hvilket mycket förvirrade den förut positive skräddaren. Inför domstolen påstod skräddaren till sitt försvar att han aldrig vetat bvem fågeln tillhörde och ingenting kände om de 60 franes som blifvit erbjudna återställaren af densamma. Presidenten erinrade honom härvidlag att han nekat till att ha haft fågeln och detta hade han ej behöft göra om han icke önskat behålla den. Den anklagade förklarade att han hellre ville ha 60 francs än ett dussin eådane fåglar — en anmärkning som uppväckte M. Grellats stora förtrytelse öfver att ett djur som sett Ludvig den XV:s dagar skulle värderas så lågt. Som den anklagades oärliga afsigter voro tydliga, dömdes han till åtta dagars fängelse. Franska armeen. Det är ej lätt att bestämma den verkliga effektiva styrkan af franska armåen, men enligt uppgilterna på papperet synes den bestå at 515,037 man intanteri, 100,221 kavalleri, 66,007 artilleri och 15,443 genitrupper. Detta utgör nära 696,000 man. Infanteriet är indeladt i 388 bataljoner och 3,050 kompanier. Utom alla dessa har man 26,320 gensdarmer, af hvilka dock 20,000 man äro erkända som lokaltrupper och blott utgöra en polisstyrka. Pariservaktmanskapet uppgår till 2,892 man. Armeen kommenderas af 11 marskalkar, 167 divisionageneraler och 352 brigadgeneraler. Detta är en styrka som hvilken makt som helst kan tveka att anfalla, tvisten må nu gälla hvad som helst. Men dessa siffror inbegripa ett stort antal som ha permission, ligga i hospitalerna, såväl som i garnisoner, eller ha befattning med fredliga etablissementer, så att uppgifterna väl kunna tåla vid en betydlig reduktion. Fra Diavolos efterträdare. Times korrespondent i Neapel berättar följande historia, för hvars sanning han går 1 borgen och hvilken han har af en person som d. 14 mars ulltångatogs i Val di Bovino af den at prester och reaktionärer så mycket omhuldade banditen Crocco: -vi uppmanades, att undvika diligensen och lemnade derfore Bari i en vagn, dragen af fem hastar och fingo i Foggia sällskap med en annan vagn förspand med tre hästar. Då vi en qvart till nio på morgonen åkte utför en backe, vid hvars slut var en bro, sågo vi omkring 100 man till häst och trodde for ett ogonblick att de voro reguliera trupper; men snart insågo vi att vi misstagit oss. Som vi dock funno att flykt var omöjlig körde vi på. Omkring 50 man redo öfver strommen till motsatta sidan, och då vi voro på ungefar 200 stegs afstånd ropade kaptenen till 088: -Eör er icke, edra skurkar, eljest skickar jag er en kula; ned med er! Besallning gats derefter att plundra vår vagn och till kusken att spänna itrån hästarne. Vi voro tillsammans tio personer och deribland ett frunummer. Beröfvade allt utom benkläder och västar fingo vi i fyra och en halt umme vandra i skogarne soljda at rofrarne, hvilka alla voro till häst. Slutligen förklarade en af värt sällskap, en munk, att han ej kunde gå längre, och han jemte ju andra fingo suga upp på lediga hästar, men jag och eu gosse mår ste ännu gå, och röfrarne frågade mig hvad man förehade i Neapel. De ropa etter FranIden 2:drer, svarade jag temligen rädd, ty de sakna brod. Ah! jag trodde det skulle sqvara sår, yttrade Crocco, sinnes det soldater li edra berg? Ja, signor, och jag skall föra er dit, om ni vill. Nej, din mördare, du måste stanna qvar hos oss. Känner du mig? sortfor han. Jag var sergeant i Castel dOvo i Neapel. Hvad säga neapolitanarne om mig, och hvem är du? llär är mitt pass. Vi gingo vidare tills det var slut med mina krafter, och sedan de hotat att skjuta mig, satte de mig upp på en häst och gossen bakom en röfvare. I detta ögonblick kom en brigantessa fram till oss och yttrade: Beväpna honom eller skjut honom om han vägrar. Man tvingade mig att bära en muskött. Sedan vi gått och ridit många mil gjorde vi slutligen halt, och bröd och ost utdelades till oss alla. En som kallades general utpekades derefter tör mig och man frågade, om jag kände honom. Ilan känner er likväl alta, sade Crocco, då jag svarade nekande. Goneralenvar en bildad man och ej italienare. Han talade en lång stund fransyska med munken och hade en kikare genom hvilken han betraktade landskapet. Sedan vi hvilat befallde generalen att våra pass skulle läsas. Den ———— — ————— ,— — — — F— — — o DTD — — —— — — — — —ä— 4 — — C 1WW—4