Göteborgsposten – 19 april 1862, sida 1

jade springa med flammande ögon och häftigt böljande barm, låtfölj! af Richard, som, under det han höll hufvudet sänkt. riktade oroliga och forskande blickar åt alla håll. De eprango sålunda, utan att möta någon, och kommo snart, fl mtande och drypande af svett, fram till slottet East Lynne, i samma ögonblick Carlyle skulle gå in. — Huru! det är ni, Barbara! utbrast advokaten, alldeles slagen af förvåning. I — Ar...chi...bald! stammade hon, jag är alldeles beröfvad mitt förstånd ,.. kom, kom och tala med Richard! ... Han är derborta .. han har sett Thorn... den, verklige Thorn! Carlyle kunde knappast tro sina öron. Han följde babara, som förde honom bakom en häck, nästan midtemot jgrinden. Richard bade ansett det klokast, att stanna på j detta ställe och der dölja sig. — Mr Carlyle, inföll Richard och torkade bort svetten, som perlade på hans panna; jag bar sett mördaren, han beI finner sig här i trakten, jag svär er det! I — Denna nyhet förvånar mig, sade Carlyle efter ett. ögonblicks tystnad, och jag kan försäkra er, att här eller i trakten omkring icke finnes någon, som bär namnet Thorn, utom den person, som ni i afton sett på mitt kontor. — Det kan väl hända, att han bytt om namn, återtog Richard, men det är han, det försäkrar jag er. — Huru var han klädd? k — Han bar beldrägt och derofvanpå en lätt ytterrock, som 4j var hopknäppt. Jag kände igen hvarje drag i hans n ansigte, hela hans figur, ända till rörelsen med hans hvita,