Göteborgsposten – 17 april 1862, sida 1

—— ——— — ——— Man föreställde sig derföre att kanoner af smidt jern, af grof kaliber och starka nog ör att hålla vid de kraftigaste laddningar, skulle på nära håll med lätthet kunna genomtränga de tjockaste plåtar som ett skepp med säkerhet kunde gå till -jös med, och experimenterna d. 8 d:s bevisade sanningen af denna gissning. Sir William Armstrong har gjort en 300-pundare, sammansatt enligt hans beundransvärda system af smidda jernspiraler, så att dessa, då de blifvit sammantryckta och hopsvetsade, utgöra sjelfva kanonen. Denna kanon är omkring 14 fot i längd, dess vigt är 288 ctr och diametern i loppet 10 3 tum. Den är ej refflad och man sköt derföre under försöken blott med kulor af 156 skålpunds vigt. Om den vore refflad för en arm: strongskula, skulle den, som sagdt, vara 300pundig. Denna kanon försöktes emot den hittills mot alla kulor segerrika Warrior-skotttaflan, En hel mängd af till krigsdepartementet hörande personer voro närvarande, bland dem hertigen af Cambridge, förste lorden i amiralitetet hertigen at Sommerset och Sir William Armstrong. Man motsäg med spändt intresse resultatet af första skottet. Med den stora snabbhet de engelska pansartregatterna ega, med hvilken de lätt kunna gå törbi vanliga pansarskepp och ängbatterier, ansågs det med rätta för nästan omöjligt art de skulle kunna råkas på samma ställe af tvenne kulor efter hvarandra. Om derföre skotttaflan hölle för en kula, kunde man ha allt skål att antaga det en dylik fregatt ej skulle kunna skadas af skott trån sådana kanoner som den ifrågavarande. Första skottet med en 156-pundig kula och med en krutladdning om 40 (C lossades på 600 fots afstånd. Redan detta skott löste alla tvifvel. Med ett obeskrifligt ljud, som på ett förfärande sätt blandade sig med dånet från kanonen, traffade kulan en jemförelsevis oskadad plåt, krossade jernet i skottaflan i små bitar, förvandlade tektradet bakom plåten till smulor så stora som skopinnar, och ehuru den icke alldeles gick igenom skottaflan så böjde och skadade den dock dess baksida af jern på ett sådant sätt, att hade denna tafla utgjort sidan på eu skepp, skulle läckan varit nastan omöjlig att stoppa. Ubet andra skottet (äfven med en krutladdning af 40 (6) träffade vid sidan at det första och gjorde skadan om möjligt tio gånger värre. För dem som ej sett experimentet skulle det vara svårt att beskrifva huru det jern som träffades af den andra kulan liksom glas krossades i små fragmenter; huru tektrådet så fullkomligt förstördes att det mera liknade fina trådändar än återstoden af trä, och huru framför allt jernet på skottaflans motsatta sida remnade likt sönderrifvet papper. Dessa två skott voro fullkomligt atgörande. Hade de träffat en jernfregatt i vattenlinien skulle inga medel kunnat hindra den från att sjunka inom en half timma. Dock hade kulorna ej alldeles gått igenom skottaflan, och detta var det afsedda ändamålet med experimenterna. Krutladdningen ökades derföre från 40 till 50 dCå. och skottet riktades mot den öfversta plåten på taflan, hvilken plåt under föregående försök ej blifvit skadad. Till artilleristernas ledning hade man målat en hvit fläck der man ville att kulan skulle träffa, och så säkert var deras sigte, så fullkomligt träffades den hvita fläcken, att hvarje spår af färgen försvann. Med denna krutladdning passerade kulan icke blott genom pansaret, teken och jernet på andra sidan taflan, utan gräfde sig in i det massiva timmer som stöder skotcaflan och ullochmed lossade några af de gramtblock hvarmed det hela uppehålles. Hade det varit Warriors sida mot hvilken detta skott riktades, skulle kulan icke allenast ha gått igemms RER —ä——ö— ——