Göteborgsposten – 14 april 1862, sida 1

ee? A —— — —— malte advokaten med en ton, som allt annat än uppmanade hans syster att fortsätta vidare. — Hvad var det ni läste båda? fortfor icke desto nindre den oefterrättliga Cornelia; det tycktes vara ett litet bref. — Och det är i detta bref som hemligheten ligger, tillade Carlyle skrattande; om de unga flickorna komma och anförtro mig sina billets-doux, kan jag väl icke förråda deras förtroende ? — Nå, Archibald, icke så mycken hemlighetsfullhet; man skulle verkligen kunna tro, att Barbara numera ej kan vara er förutan? Carlyle kastade en snabb och sträng blick på sin syster. Denna blick uppfattades af Cornelia ; den innebar en förebråelse och en varning. — Archibald! Archibald! utropade hon nu med någon fruktan i tonen, det der är ju en gammal affär; skola vi då åter få höra talas derom. Med uttrycket en gammal affär syftade miss Carlye på Ricbard Hare. Lady Isabel uttolkade på ett annat sätt dessa ord och föreställde sig, att de måste stå i samband med Barbaras och hennes mans förra kärleksförbindelse. — Jag upprepar, Cornelia, vänta icke, att jag skall förråda en ung flickas hemligheter, det skulle vara dåligt och föga artigt. Är ni icke af samma tanke, kapten Lenison ? Denne svarade med en bifallsvink, åtföljd af ett illparigt leende. Lady Isabel uppsnappade det. Miss Carlyle, som