Göteborgsposten – 14 april 1862, sida 1

AA ss———WW — — skref då åter med förfrågan om hon kunde anskaffa honom en summa at 4 eller 5,000 pund, emedan han önskade att uppträda som kandidat vid nämnde val. Hennes svar föreföllo honom undvikande och han brände upp dem. Sedermera yttrade hon dock att hon ville göra allt för att tjena honom. Emellertid tycktes denna tjenstfärdighet vara temligen senfärdig af sig. Kennedy väntade och väntade utan att den ullofvade belöningen kom. Han fann sig derföre slutligen foranlåten att yttra till henne: — -Ni vet att min belägenhet är tarlig och att jag nom kort gjort slut på det lilla kapital jag egde. Ni vet äfven att jag helt och hållet litat på er och för er skull otvergifvit en lönande syssla 1 Birmigham. Jag har en tamilj att försörja. Hvad åmnar ni gifva mig? Ni har åtskilliga ganger nämnt 20,000 pund. Anser ni er skyldig mig dessa penningar:? — Ja visst, svarade hon, men ui vet au jag ej genast kan lyfta dem. — Jag iuser det, men ul bör gifva mig någon säkerhet. Någon säkerhet blef dock icke at den gången. Langre fram och efter åtskilliga undflykter å mrs Swinfens sida fick han henne dock att underteckna ett dokument, i hvilket hon erkände sig skyldig honom 20,00v pund. Detta var i maj månad år 1859. Han lefde sedermera på samma fot med henne ända till i oktober förlidet är, då hon skret will honom ett bref och helt otormodadt anklagade honom för ett lågt uppförande, emedan han, påstod hon, dragu fördel at hennes oerfaren: het för att tå henne att underteckna nyssnåmnde förbindelse på 20,000 pund. Hon underrättade bonom tillika, att hon beslutat gifta sig med en person vid namn Broun som vunnit hennes hjerta. Brotvet slutade med en hotelse av hon skulle stumma Keunedy infor rätta för bedrägligt uppförande, nall han ej genast äterlomnade den ifrågavarande förbindelsen. Man kunde ej undra på om Kennedy blef ursinnig vid denna troloshet at en qvinna, som han så mycket älskat. Han skret 1 första vreden en smådeskrift ölver mrs Swiufen och utdelade vågra exemplar at densamma till sina vänner. Otteutliggjord blef den dock aldiig. För att få ut Bina 20,000 pund mäste han mot urs Swinfen anställa en rättegång, i hvilken han till en början finkänsligt förteg det inumare förhållande -om rådt emellan honom och bans motpart. Först då mrs Sviufens advokat försökte göra troligt att Kennedy begävt en mängd bedrägerier mot sin forna älskarinna blef han för sitt rontvaende tvungen att för offentligheten tramlägga en mängd for mrs Swinfen komprometterande bref och takta. Elter en vidsträckt rättegång som i 6 dagar tog domstolens uppmäårksamhet i anspåk blef Keunedy tillerkänd de 20,000 punden. Mrs Swinten vann således ingenting med sitt verkligen fula beteende och bar dessutom nu det för en sådan person ej ringa obehaget att se sig demaskerad. Huruvida hon från början verkligen hatt för afsigt att bedraga Kennedy på den utlofvade belöningen torde vara svårt att säga, men visst är att i betraktande at den illistigbet och samvetslöshet hon mot slutet af sitt förhållande till Kennedy visade, är sådant någonting ingalunda oantagligt.