Göteborgsposten – 11 april 1862, sida 2

höskulle tillhörig enkefru Malmberg. Elden spridde sig med sådan hast, att inom 4 timmar två stora qvarter utom ett mindre boningshus lades i aska. De uppbrända husen voro tillhöriga: enkefru Malmberg, bagaren Malmström, rådmannen Falkengren, kopparslagaren Jabel, samt dessutom magasiner tillhöriga rådmannen Wennberg, hvari förvarades spanmål, bränvin, stenkol m. m. Dessa qvarter voro ganska tätt bebyggda med blott en trång gränd emellan; men genom otroliga ansträngningar lyckades man hejda elden mellan f. d. skräddaren Lundbergs, mamsell Bobergs, rådmannen Wennbergs samt sadelmakaren Falks hus. En stund var man, säger stadens tidning, nästan säker på, att åtminstone hela södra delen af staden skulle varit omöjlig att rädda. Till all lycka var vädret lugnt. Huru elden uppkommit, är ännu okändt. Till jurymän vid verldsexpositionen t London hafva för Sverige blifvit utseddai öfverintendenten vid teknologiska institute: W. K. Styffe för mineralier och metaller; ryttmästaren P. von Möller för åkerbruksprodukter; kongl. sekreteraren A. Odelberg för spirituosa och tobak; herr C. Juhlin-Dannfelt för landtbruksredskap; prof. C. Palmstedt för ylleväfnader och direktör A. Grill för gröfre jernoch stålmanufaktur-arbeten. Komministrarne vid nästa riksdag Jönköpings Tidning innehåller en uppmaning till Wexjö stifts komministrar att utse ombud till nästa riksdag hvilken uppmaning godt lämpar sig äfven för andra stift. Vi återgifva den derföre, eå lydande: Komministrarnes ombuds närvaro i ständerförsamlingen bör just nu vara af behofvet påkallad, så vidt det rörer dem sjelfva. En af de allvarsammaste frågorna för dagen är — nemligen hvad presterskapet angår — just komministrarnes aflöning. Skulle då icke äfven komministrar kunna gifva ett råd rörande medlet till deras löners höjande, vida rimligare, verkställbarare, bättre, än genom det ej länge sedan gjorda försöket att förmå församlingarne till att ytterligare besluta sig för presterskapets aflöning, hvilket försök, ehuru få tänkande voro, som icke förutsågo huru fruktlöst det skulle aflöpa, förmodligen var att få den kinkiga och och ledsamma srågan ajournerad, under en from suck att den mätte ajoruneras till domedag. Och denna fråga om komministrarnes löner — den stär icke enstaka, utan den är på det innerligaste sammanväxt med frågan om prestbefordringen och prestbristen. Komministrarnes klena aflöning — ja aflöningssättet för hela svenska presterskapet — samt den i allmänhet befängda prestbefordringen äro de båda hjertbladen, från hvilka uppstiger den bedröfliga växten, som heter prestbristen. Råd och bot för och på allt det onda torde väl kunna gifvas, komministrarnes ord förutan, detta lärer väl ingen kunna neka; men neka lärer väl ej heller någon, att äfven komministrarnes ord med i laget kan vara till nytta. Och är detta ord till nytta, så bör det ock vara der. Väl är det sannt, att riksdagsombudet kostar penningar: en vara, hvarpå ingalunda komministrarne hafva någon uppsjö; men lika sannt är det, att ingen komminister ätit en tunnare kaka eller burit en glesare rock derföre att han bidragit till riksdagsmanna-arvodet. Prejudikat. Åtskilliga muroch byggmästare i Stockholm hafva till K. M:t ingått issed en skrifvelse, i hvilken de, enl. hvad Aftonbladet berättar, sökt ändring i följande förhållande: Sökandena hafva förmält att, i strid med de i 23 mom. 2 af gällande fabriksoch handtverksordning meddelade föreskrifter, i afseende å de kunskapsoch skicklighetsprof, som erfordras för vinnande at tillstånd att i stad, der teknisk läroanstalt finnes, utöfva byggoch murmästareyrkena, Stockholms stads handelsoch ekonomikollegium, under åberopande af de i 8 10 af nämnda författning in. tagna allmänna stadganden rörande rättighet för handtverkare, att jemväl i annan stad, än der har är bosatt, verkställa sådant arbete, som måste på stället förfärdigas eller fullkomnas, tid efter annar medgifvit åtskilliga personer tillstånd att i hufvudsta den utöfva nämnde yrken, allenast de visat sig vara dertill i annan stad berättigade, äfven om teknisk skola derstädes saknades; hvaraf skall hafva uppstått det missbruk, att en mängd personer, hvilka icke velat eller icke kunnat genomgå de för yrkenas utöfvande här i staden stadgade prof, i närbelägna smärre städer förskaffat sig ifrågavarande yrkesrättighet och efter återkomsten till hufvudstaden med kollegii tillstånd sig deraf begagnat, såväl sjelfva som genom att låta andra arbetare i deras namn ut: föra hvarjehanda byggnadsföretag; anhållande först vmförmälda byggoch murmästare att, med afseende å ej mindre det intrång och de förluster, som derigenom tillskyndades dem sjelfva, än äfven det förfall, hvaraf byggnadskonsten både i hufvudstader och andra rikets städer sålunda hotades, K. M. måtte