Göteborgsposten – 11 april 1862, sida 1

na öppnas i samma ögonblick som kyrkodörrarne stängas, kan man se de mest rörande exempel af detta slag. Men vi vilja ej börja någon strid med John Bull. Himlen förbjude det! Vi lemna nonom hellre framför sin portermugg och värdshusvärden och begifva oss i väg för att besöka ett af de sjutton stora londonerbryggerierna. Vi ha en viss förkärlek för Barclay och Perkins bryggeri. Då vi tänka på dess förlutna dagar visar sig för vår inbillning madame Piozzis behagfulla gestalt; den kärfve Samuel Johnson, den store lexikografen, visar sig äfven. Lilla miss Burneys snillrika men litet malitiösa läppar röra sig. En hel roman utvecklar sig för vår inre blick. Madame Piozzis förste man, en mr Thrale, var förste egaren af detta bryggeri. Man beböfver ej att gå på teatern, ifall man vill se dramer. Åfven en borgarhustrus lif kan vara intressant. Mr Thrale, den store bryggaren i London, bekymrade sig föga om sitt bryggeri, men ännu mindre om mrs Thrale, hans vackra fru. Mr Thrale föredrog champagne framför den nationela drycken af sitt eget bryggeri; och då han drack champagne, tyckte ban om att ha en skön dam, som icke var mrs Thrale, vid sin sida. En viss Perkins, en af mr Thralea ,,clerks eller kontorister åtog sig hufvudboken; och mrs Thrale tröstade sig med miss Burneys snillrika pladder och doktor Johnsons grofheter. Slutligen hade mr Thrale druckit nog champagne och dog. Som god moder för sina barn tog mrs Torale bryggeriet och mälteriet i sina fina händer — men ack! malt och humle var en dålig ersättning för ett förloradt lif. Slutligen visade sig en stjerna, en stjerna från södern, från Italien. Det var en berömd italiensk musiker med namnet Piozzi. Han blef införd hos mrs Thrale. Slutet är kort och lysande: mrs Thrale, den sköna bryggerskan, förälskar sig i italienaren och trots skränet från bela Englands anständiga verld, trots den lilla, snillrika miss Burneys elakheter, trots den kärfve lexikogratens grofheter blef den engelska ,ladyn den italienske musikantens hustru. Det nygifta paret lemnar England och beger eig till Italien; och sent, då madame Piozzi återvänder hem, är hon redan bekant öfver hela England såsom försattarinna till ,Thbe Warnings och , Florence Miscellany. Kärleken har gjort henne till skaldinna; och tillochmed det orthodoxa England förlåter skaldinnan hvad det aldrig skulle förlåtit bryggarfruns hjerta. Hon dog först i vårt årbundrade, en af de sista företeelserna från Georg den tredjes och regentskapets dagar. Bryggeriet hade emellertid öfvergått till den flitige bokhållaren, och i hans efterkommandes bänder heter det ännu i dag ,,Barclay and Perkins Brewhouse. Barclay och Perkins bryggeri ligger på andra sidan floden i Southwark. Det betäcker den plats der en gång Shakspeares Globetheater stod — en areal af 8 tunnland. Det är verldens största bryggeri. Man måste ha ett tillståndskort för att derstädes erhålla tillträde, eljest skulle halfva London bjuda sig till gäst på ett glas stout, med hvilket hvarje besökare i bryggeriet blir hedrad. För att komma dit går man från Cheapside in på Queenstreet. Gatan är ödslig och melankolisk. Husen äro stora och mörka, och träden som stå framför husen ha ett sotigt utseende och göra, då vinden rör sig, ett buller som om bladen vore af jernbleck. Då man hunnit ned emot bron öfver Themsen, ser man genom den af rök och dimma uppfyllda atmosferen en oredig massa murar, liknande ett gammalt kastell med vallar, grafvar och torn, och kastellet växer i storlek