Göteborgsposten – 11 april 1862, sida 1

L——— —— — q —— Carlyle satt en morgon i sitt arbetsrum i West Lynne, då hans förste skrifvare, den gamle Dill, kom och underrättade honom, att en främmande herre önskade få tala med bonom. — Jag är för mycket sysselsat, att kunna i detta ögonblick mottaga någon. — Det var just mitt svar, sir; men jag har ansett mig böra underrätta er om att den besökande är kapten Thorn; han har kommit hit i sällskap med John Herbert. Carlyle blickade upp såg forskande i den gamle skrifvarens ögon. Dessa hade ett något ovanligt uttryck. — Låt honom komma in! utbrast advokaten. Den affär, som förorsakade besöket, var en af de enklaste i verlden; kapten Frederick Thorn hade råkat i bryderi för en revers, såsom det brukar hända många andra kaptener, och han kom nu för att rådgöra med Carlyle. Kapten Thorn tycktes vara en god själ, han var treflig sällekapskarl, vänskaplig och vann ju mera man lärde känna honom. Carlyle kände sig hugad att hjelpa honom, men tanken på att denne man kanske var Hallijohns mördare förlamade hans hjertas goda rörelser. — Ni vägrar mig således er hjelp? frågade Thorn, som märkt advokatens tvekan. — Jag vill ej säga det, kapten, men förlåt min uppriktighet, jag vill gerna känna mina klienter, innan jag åtager mig deras sak. — Edert arvode skall bli ordentligt betaldt genmälte kaptenen ; jag har tillochmed penningar på mig ..