Göteborgsposten – 9 april 1862, sida 2

utan skonsamhet ödelägger sista skymten af skogarne, anse vi generaltullstyrelsens förklaring vara ett ord i rättan tid. Dock vill det synas som denna förklaring kommit allt för brådstörtadt öfver de exportörer, hvilka, under förlitande på, att tulltaxan hädanefter skulle på samma sätt som förut tolkas, baserat vidlyftiga spekulationer på pitpropsexport. För dem återstår väl intet annat, så vida förklaringen blir gällande, än att försälja de här nu i milliontals lagrade kubbarne såsom ved, Det värsta af allt är dock att träden redan äro fällda och att skogar i Westergötland, Bohuslän och Dalsland under förra hösten och denna vinter genom pitpropshuggningen lidit en skada, som en half mansålder ej kan ersätta. Mamsell Liewen (Louise Levin) skulle i denna vecka ankomma till Kristiania, för att tillsammans med danske hofpianisten Dahl gifva konserter derstädes. Syskonen Neruda skola i medlet af månaden gifva konserter ej endast i Helsingborg utan äfven i Landskrona, Lund och Malmö. I Landskrona skall konserten gifvas d. 13 d:s, i Malmö d. 14 och 15 och i Lund d. 16 d:s. Mot slutet af månaden väntas de till Kristiania, då sannolikt tagande vägen öfvet Göteborg. Reseunderstöd. K. M:t har beslutat att ett belopp af 20,000 rdr skall af statskontoret anordnas att användas som understöd för resor till verldsexpositionen i sommar dels åt vissa dertill utsedda lärare vid de tekniska undervisningsanstalterna i riket, äfvensom åt andra, hvilka genom sina insigter eller eljest kunna anses utöfva en mera allmän inverkan på industriens utveckling, dels ock åt skickliga och redbara arbetare inom olika grenar af handtverksoch sabriksindustrien. För de förra blifva rosebidragen 750 rdr och för de senare 270 rdr. Den dansk-tyska tvisten. Den såsom engelske utrikesministerns organ ansedda tidningen Daily News af d. 2 d:s innehåller en artikel i anledning af de nu sväfvande underhandlingarne mellan Danmark och Tyskland. Hvad som för Tyskland är blott en förströelse — heter det deri — är för Danmark döden, och det kan derföre icke öfverraska, om denna lilla, men modiga stat fattar det beslutet, att, om möjligt och för hvad pris som helst, göra slut på ett så olidligt sakernas tillstånd. Detta beslut tillkännagifves i den danska noten af d. 12:te mars (?). Fastän den icke formelt afslutar den diplomatiska korrespondensen med Preussen, skall den likväl enligt all sannolikhet sätta en gräns för densamma. Om det preussiska kabinettet uppriktigt önskat en lösning, skulle det hafva gått in på den liberala och praktiska plan, som danska regeringen i sin depesch af d. 26 okt. erbjöd såsom basis för underhandlingar, och en öfverenskommelse skulle utan svårighet kunnat uppnås. Men greive Bernstorff vägrade att underhandla om de tyska hertigdömena Holstein och Lauenburg annorlunda än i sammanhang med den danska provinsen Slesvig och grundade sin fordran på inblandning i Slesvigs angelägenheter på en föregifven af den danska kronan år 1858 ingången förbindelse. Denna fordran har ej ett ögonblick erkänts hvarken af Danmark eller de neutrala makterna. Det finnes i sjelfva verket ej ens skuggan af förevänning att göra en sådan rätt gällande. Slesvig har aldrig på något sätt tillhört förbundet, och i den notevexling, som för tio år sedan egde rum mellan Danmark och de tyska makterna om hertigdömena, har konungen af Danmark strängt förbehållit sig sin rättighet öfver denna provins. Preussen har derföre, såsom Förbundets fullmäktige, icke anspråk på och ingen rätt till att inblanda sig i Slesvigs angelägenheter. Slesvig är en dansk provins, hvars förvaltning är en rent inre angelägenhet. Rättad historisk uppgift. Till Dagl. Allehanda har ötverstelöjtnanten J. V. Carpentier, i anledning af den uppgift i Lefnadsteckningar öfver personer under kriget åren 1808 och 1809, att afl. excellensen Adlercreutz d. 18 Okt. 1813 vid Leipzig förde svenska artilleriets 20 kanoner vid byn Schönfeld, insändt ett beriktigande, hvari upplyses att det var general Cardell, som kommenderade nämnde artilleridivision, vid hvilken insänd. då var kapten och chef för 1:sta ridande batteriet. Om striden vid byn Schönfeld, som slutade först kl. 9 på aftonen, efter att ha räckt hela dagen, yttrar insänd. : Denna var en af de hårdaste strider, uti hvika jag under trenne krig deltagit; endast LA