Göteborgsposten – 9 april 1862, sida 1

— ——— mor hade foreställt sig honom säsom en person ur den lägsta klassen i samhället. Tanken på en mördare förenar sig ej gerna med den på en gentleman. Nåväl! mördaren i hennes dröm var en gentleman ! — Jag tviflar nu icke längre. Barbara, att ni är omvänd till teorien om drömmar. Huru allvarsamt ni talar! tillade Carlyle leende. — Nej, jag tror icke på dem; men jag är allvarsam, då det gäller min älskade broder. Ahl om det berodde af mig att sönderslita denna hemlighetsfulla slöja, jag skulle då hvarken spara besvär eller möda; jag skulle gå till fots till verldens ände, för att bevisa sanningen i hela dess rena ljus, och om denne Thorn någonsin återkommer till West Lynne — jag hoppas det, jag beder till Gud derom och jag vill det —, jag skall då demaskera honom. — Denne Thorn tyckes mig ej hafva så särdeles brådtom att hedra West Lynne med sin... Mr Carlyle tystnade. Barbara lade med en betydelsefull åtbörd sin hand på hans arm. De hade under sitt samtal gått igenom parken och befunno sig nu i blomsterträdgården, der de gingo i en alle, på båda sidor kantad med en kedja af med konst uppförda klippor. På spetsen af en utaf dessa klippor, alldeles ofvanför det ställe der Carlyle och Barbara nu befunno sig stod Francis Lenison. Han tycktes vända sitt ansigte ifrån dem och låtsade med mycken uppmärksamhet sno en läderrem omkring handtaget på en piska. Hade han hört deras steg eller ej? Säkert är att han ej vände hufvudet åt dem. De påskyndade sina steg och