Göteborgsposten – 9 april 1862, sida 1

WWAAWL— — Pansarskeppet Monitor. En person som varit ombord på det så hastigt ryktbart vordna Ericssonska pansarskeppet Monitor och tagit det i närmare betraktande, lemnar öfver detsamma en intressant beskrifning, hvilken vi återgifva oaktadt en del af dess uppgifter måhända redan förut äro läsaren bekanta: Då vi nalkades detta nya under bland fartyg anslogos vi af det träftande i den beskrifning, hvilken liknar detsamma vid en stor ostkupa ställd på en flotte. Detta gifver en bättre ide om fartygets utseende än alla planscher och beskrifningar i tidningarne. Skeppet är af oval skapnad, 172 fot långt och 41 fot bredt midskepps. Dess sidor resa sig lodrätt ur vattnet, och däcket är jemnt som ett bord, utan någon reling. Det har tvenne fyrkantiga skorstenar, hvilka under batalj nedsänkas under däcket och röken ledes då genom galler i däcket, hvars jernbeläggning är omkr. 8 tum tjock. Ingenting finnes qvar på däck mer än rorgängarens skydd, hvilket består af fyra, tre fot höga jernväggar med tak och ser ut som en vanlig packlår. Ehuru skeppet låg vid Hampton Bar, der sjön går mycket hög, så kunde man då man gick på däcket ej märka den ringaste rörelse at vågorna. Däcket är så fast som en klippa. Tornet, i hvilket kanonerna äro placerade höjer sig 9 fot öfver däcket och ser ut, då man är nära intill det, som en stor gasbehållare af jern. Då man närmare betraktar det, finner man dock att dess sidor och taket äro omkring en fot tjocka, medan hela toruet är 22 fot i diameter, och att det har tvenne ovala öppningar, på samma sida, blott tvenne fot från hvarandra och endast tre fot öfver däcket. Det inre af tornet yisar ännu tydligare skeppets öfverlägsna styrka. En sädan soliditet uppenbarar sig der att blotta tankan på att någon mensklig makt skulle kunna intränga derstädes förefaller rent af löjlig. En närmare undersökning förklarar det förtroende officerarne och besättningen hysa till detta skepps osärbarhet. De säga: Vi frukta ingenting, hvarken till vatten eller lands och äro närhelst befallning gifves färdiga att gå direkte till Norfolk eller Richmond. Kanonerna stå, som sagdt, sida vid sida och meningen är att de skola afskjutas på samma gång, enär de båda mynningarnes närhet göra det möjligt att på lika stort afständ träffa fiendens sida. I samma ögonblick som kanonerna äro afskjutna glida tvenne ofantliga pelare af stål, omkring sex fot länga, två fot breda och en fot tjocka, framför öppningarne på insidan och tillsluta dem fullkomligt samt skydda de skjutande för fiendens kulor. Det finnes märken på tornet och sidorna af omkring 20 kulor, och somliga af dessa tyckas ha träffat rakt på tornet, men likväl med icke större synbar verkan än som skulle blifvit frambragt af ett slag med en slägga. Färgen är afskrapad och om skeppet ommålades skulle det bli svårt att upptäcka hvarest kulorna träffat. Fiendens artillerister synas hafva öfvergifvit försöken att skada tornet, ehuru de flesta af deras kulor först voro riktade mot öppningarne på detsamma och trenne tillochmed träffade i närheten af dessa öppningar. Största delen af märkena efter skotten hafva träffat vid kanten af däcket, hvilken, såsom man bör erinra sig, blott är tolf tum upphöjd öfver vattnet. De tyckas ha haft den tron att det skulle finnas någon svag punkt under vattenlinien, och de trumfade derföre på rundt omkring på skeppets sidor, men äfven här var Monitors osårbarhet fullkomlig och intryckningarne äro blott en bråkdel af en tum djupa. Det är ett litet brott i jernet på ett ställe, men detta tjenar endast till att bevisa materialets ofantliga styrka äfven på ett ställe der detta kan anses som svagast. Det skott som träffade i rät vin