Göteborgsposten – 9 april 1862, sida 1

teldepesch! Nauplia är icke intaget, det är sagor, äfventyr och ankor alltsammans; den grekiska revolutionen står i skönaste for, kung Otto är bragt i det största trångmål, tyskarne i Athen sväfva på målet och darra i knävecken; det unga Grekland lefve! Vi beklaga blott att våra enskilda korrespondenser från det klassiska landet i den sista tiden uteblifvit och att vår berömda författarinna mamsell Bremer ej längre befinner sig i dessa farvatten; vi kunna alltså icke haf va någon riktigt grundad föreställning om hur allt derstädes verkligen förhåller sig. Det är arabiska för oss, allt detta nygrekiska! Det är vissa ting, som sålunda ske nästan midt för våra ögon, och hvilka vi dock ha den yttersta svårighet att få verklig visshet om, trots väl underrättade opociella korrespondenter, trots Times7, trots telegraferna, trots ångbåtskommunikationer och de tförkortade atständen. Lill denna klass al besynnerliga oviesheter horer den helige Fadrens helsotillstånd. Rom ligger dock inpå vår näsa och alla mojliga vägar bära dit. Häromdagen var man i Paris beredd på att sjunga själamessa öfver Pius d. 9:de, men det har man varit tio gånger förr. Han ebefinner sig i den hogonskligaste välmåga?, hette det dagen derpå officiöst, han är irisk som en nötkärna!, upprepades det. En toujours karl, med om allung! yttrade sor några år sedan en af Stockholms bekantaste originaler om Pius d. 9:de, hvars ibekantskap han gerna lät folk veta, att han hade gjort i den verldsberömde staden vid Tibern. Pius är toujours ännu, dock icke egentligen med om allting; det är måhända just derför han likväl, efter all sannolikhet, en vacker dag definitift öfverger denna syndiga verld och lägger sig att från alltsammans afsomna. Han år trakasserad och kau ej tå sin vilja tram; det kan vid sådant förhållande lätt hända att en man med karakter tar sitt desperata parti och dör. De flesta päfvar torde hafva dött af förargelse, och det är icke första gången sörargelsen kommer för en Christi ståthållare från samma håll som nu: — frausoserna. I Tyskland jäser det. Det är otroligt, men det bedyras af resande, som varit i tillsälle att studera stämningen på nära håll. En hel hop liberala handelsexpediter försäkra detsamma auf meiner Ehre. Hvar trenne män at folket äro församlade vid en mugg bier, lägga de sina hufvuden tillsammans och komma ofverens om att det bryter ut, inom — icke precist 14 dar, men en månad. Detta regemente i Berlin, det är något, som ingen ärlig man kan tåla, man bar misstagit sig om denna Friedrich Wilhelm, denne Friedrich Wilhelm är en — (man uttalar här ett ord, som icke kan återges), det skall ta en ända med förskräckelse, o, med en förskräcklig förskräckelse! Men H. M. konungen af Preussen tyckes under allt detta taga saken ganska lugnt och har senast mottagit vår kapten v. Knorring utan att låta sig det aldra minsta förbluffa, H. M. har engång förr, som tronföljare med Guds nåde, hållit på att slagta hela Berlin, han skall som konung icke förneka sina föregåenden. Och hans salige herr broder skall, liksom det heter i den nyss aflidne österrikiske fältmarskalken Windisch-Grätz dagorder från dödsbädden till sitt dragonregemente: ånnu på andra sidan grafven, wenn es möglich ist, följa med intresse och sympati de tappres bedrifter, hvilka vid en tilläfvenyrs inträffande ny allvarsam händelse träda värnande som en man fram för Hohenzollerns signade tron. 0. 0. —--—