Göteborgsposten – 9 april 1862, sida 1

AOO lyle sina blå ögon, hvilka i detta ögonblick voro så fulla af det djupaste allvar. — Hvad för underligt ligger deri, Barbara? Ni talar i gåtor ? — Det underliga är, att hon i alla sina drömmar alltid ser Otway Bethel, Ända tills Richard gjorde oss det der hemliga besöket, visste vi ju icke, att Otway Bethel befann sig nära intill olycksstället, då brottet begicks, han hade likväl alltid i min mors drömmar spelat en vigtig roll. Richard bar svurit för min mor på, att Bethel ej hade någon del i mordet; men jag tror, att Richard icke förmådde rubba den motsatta öfvertygelsen hos wår mor. Enligt hennes åsigt, var Otway icke främmande för brottet, utan att han likväl med egna händer föröfvat det. Nåväl! Archibald, min mor hade åter i natt som var sin forna dröm, och i denna dröm har Otway Bethel ånyo synts; finner ni ej detta underligt ? Barbara hade under berättelsens värme, glömsk af det förflutna, förtroligt benämnt Carlyle med sig dopnamn. — Och hvem var mördaren i mrs Hares dröm? frågade Carlyle, med en ton så allvarlig som om han ej talat rörande ett ämne, hvilket man vanligen brukar förlöjliga. — Hon kunde ej påminna sig det; allt hvad hon vet är, att han föreföll henne som en gentleman och att vi bemötte honom såsom sådan i vårt samtal med honom. Se här åter en anmärkningsvärd omständighet: ni vet att vi aldrig meddelat henne våra misstankar på kapten Thorn. Richard hade visserligen sagt, att en annan var den brottslige, men hvem var denne andre? han lät oss ej ana det. Det förefaller mig som om det varit mera naturligt, om min