Göteborgsposten – 8 april 1862, sida 2

tal af mamsell X. Joch dracks under hurrarop. Balen lär varit mycket animerad. John Ericsson. Såsom bevis för att vi i London ha landsmän, hvilka hafva ögonen öppna för hvad som rörer Sveriges anseende, torde fortjena omnämnas att då Times för d. 1 April i en artikel uppgaf John Ericsson såsom amerikanare, insändes omedelbarligen till Times följande uppsats, hvilken återfinnes i Times nummer för d. 3 d:s. Till red. af Times. — Min herre, — i en af edra ledande artiklar för i dag omtalas den utmärkte ingeniören Mr. Ericsson såsom amerikanare. Detta är ej fallet. Mr. Ericsson är född och uppfostrad i Sverige och steg till rang af kapten i svenska armeen, innan han lemnade sitt fådernesland för att först begifva sig till England och sedan till Amerika. Han har en bror i Sverige, hvilken är chef för svenska jernvägsväsendet. Jag innesluter mitt kort och tecknar mig er ödmjuke tjenare En svensk. Hök fångad i kök. Vid Fallsberg i närheten af Skenninge inträffade d. 23 sistl. Mars, att just som gårdsfolket åt frukost i köket, och en dufva händelsevis satt sig på fönsterbrädet, slog en dufhök ned efter henne med sådan fart, att han kom direkte genom fönsterrutan in på köksbordet, der han, sedan första öfverraskningen öfver hans oväntade ankomst lagt sig, blef fångad och fick för sin djerfva hemgång plikta med lifvet. Fogeln, som är ett ganska vackert exemplar, bar af br R. Sjöstedt blifvit skänkt till Linköpings högre elementarläroverks museum. Gellivareverken utgöras för närvarande af 5 jernbruk, 4 masugnar, 11 sågverk, 3 qvarnar samt 193 hemman och nybyggen. Djerfva stölder. Från Gefle skrifves d. 31 Mars: Natten till förliden gårdag begicks här i staden en ovanligt djerf stöld. Tjufvarne hade genom våld på den nedre dörrspegeln å dörren till kontoret hos handlanden Ölund beredt sig inträde på kontoret, der tjufvarne bortstulo kassakistan, som utom reverser m. m. till betydligt belopp äfven innehöll de i densamma på lördagsaftonen nedlagda handelsböckerna och en jemförelsevis obetydlig penningsumma; men förmodligen hade tjufvarne haft aning om ett större belopp, enär hr Ölund nyss förut lyckligtvis hade kommit att utbetala en summa af 5,000 rdr. Polisen sattes genast på morgonen i rörelse utan att dock ännu, såvidt det är bekant, hafva upptäckt tjufvarne, hvilka äfven i boden tillegnade sig några artiklar. — Upsala-Posten för d. 2 dennes berättar: En stöld föröfvades i måndags kl. !(7 9 på qvällen hos fru Gädda, boende i nedra våningen i Lagerbringska huset vid Vestra ågatan, på så sätt, att ur ett skåp, stående i tamburen, en låda, innehållande bordsilfver, tillgreps. Genom de från förstugan till tamburen ledande glasdörrarne hade tjufven synbarligen gjort sig underkunnig om skåpets innehåll samt om det för tillgreppet lägliga tillfället, hvilket han fann i det ögonblick, som pigan, hvilken, sysselsatt med att duka i den innanför tamburen belägna salen, härför hade öppnat skåpet samt på ett ögonblick aflägsnat sig. Omkring hundrade steg längre ned på ågatan återfanns lådan jemte tvenne matskedar, som der lemnats af tjufven eller måhända rättare tjufvarne, ty man hade sett på qvällen tvenne karlar stryka fram i förstugan till huset, der stölden förötvades. Patent har kommerskollegium meddelat verkmästaren O. F. W. Wallin och brukstörvaltaren W. Brink ä ett af dem uppfunnet sätt att i vannor eller deglar med gas smälta glas. Guldbröllopsfest. Mariestads Veckoblad för d. 5 April berättar: Den 2:dre dennes firades här en högtid, som blott få makar lyckas att upplefva. Stadens klockare herr Johan Wetterman, 76 år gammal, och dess hustru Anna Wennerman, 75 år, firade nemligen sin femtioåriga brölloppsdag. På förmiddagen öfverraskades det vördnadsvärda paret genom besök af stadens kyrkoråd, öfverlemnande en silfverpresent af kaffekanna, sockerskrin och gräddskål till 991; lods vigt från stadens invånare, som på detta sätt ville betyga på en gång sitt hjertliga deltagande i de gamles guldbröllopsfest och tillika sitt tacksamma erkännande af det oförtröttade nit, den noggranhet och trohet, hvarmed herr Wetterman i mer än femtio år hade tjenat församlingen och templet. Båda makarne uttryckte naturligtvis för den oväntade gåfvan och det visade deltagandet sin tacksamhet. Den gamle klockaren hade svårt att fatta denna stadsboarnes ynnest annorlunda, än såsom ett bevis af församlingens välkända till——