Göteborgsposten – 5 april 1862, sida 2

— —————— ——— —— — Lady Lenison, ätertog Carlyle, tyckes hysa en mycket dålig tanke om honom; hon säger sig förr ha varit bekant med honom; hon berättade mig ett par af hans handlingar, hvilka ingalunda lända honom till beröm, såframt de äro sanna; men kanske man intalat henne emot honom. : — Det har man säkert, inföll Isabel; så lät åtminstone Francis Lenison mig förstå i Boulogne; men jag tor att det föga bekymrar honom. i — Hvad rör det i alla fall oss? Hör nu, Isabel, jag är frestad tro, att äfven du blifvit varnad för honom? i Hon svarade icke, utan föredrog att lemna Carlyle i denna tro. Hon fann nu, der hon satt orörlig, med hopknäppta händer och inom sig förtviflad, att ödet var starkare an hon. Huru skulle hon lyckas glömma denne man, hvars närvaro och sällskap nu påtvangs henne? Hon vände sig hastigt mot Carlyle och stödde sitt ansigte mot hans axel. Han trodde henne vara trött och slog sin arm kring hennes lif för att stödja henne, samt lutade kärleksfullt sin kind intill hennes. Äfven nu vaknade åter inom henne tanken, att anförtro honom en del af sanna förhållandet. Hvilken skyddsmur var ej för henne denna kring hennes lif slagna arm! Hvilket skyddande stöd hade hon icke i honom! Hvarföre icke hysa förtroende till honom och ett barns hängifna tro? Tvenne gånger öppnades hennes läppar. Vagnen stannade vid East Lynnes grind, och hon fann nu att det var för sent! Ah, huru många gånger påminte sig icke Isabel, under följande åren, denna färd med sin man, och huru många gånger ångrade hon ej att hon icke sagt honom, hvarföre bon fruktade gästens ankomst.