Göteborgsposten – 5 april 1862, sida 2

qvaf liksom den dagen förut gjorde med Cumberland, men den hade sjelf mest ondt af detta försök. Dess bog passerade öfver den skarpa kanten af vårt däck och fick derigenom plåtarne i fören afekafda. Ett sådant experiment gör Merrimac ej omigen. Vifingo en förskräcklig stöt men ledo ingen skada, och det är nätt och jemt att vi kunde upptäcka hvarest stöten träffat. Stora tornet är ett utmärkt arbete. Luckorna som tillsluta oppningarne för kanonerna, då dessa dragas in i tornet för att laddas, tyckas ätven vara ändamålsenliga, ehuru jag ej kan säga om de äro till verklig nytta, ty de träffades ingen gång. Ni hade mycket rätt i er åsigt angående den verkan, som en kula, hvilken träffar tornet, måste utöfva på den som står inuti detsamma. Tre män omkullkastades och jag var en af dem. De båda andra måste bäras ned, mon jag för min del blef oskadad. Äfven de andra qvicknade vid, innan striden var slut. Kapten Worden, vår chef, tog sjelf plats som rorgängare; Green riktade och afsköt kanonerna, och jag vred tornet, tills kaptenen skadades, då Green gick till rodret och jag ensam skötte kanonerna. Kapten Eriosson, jag lyckonskar er till er stora framgång. Tusentals menniskor hafva denna dag välsignat er. Jag har hört alla besättningarne på våra krigsfartyg hurra för er. Allmänna åsigten är, det ni räddat denna plats åt nationen genom att göra det möjligt sör oss att besegra denna jernklädda fregatt, hvilken före vår ankomst kunde behandla vår flottilj som den behagade. Sedan kapten Ericsson uppläst detta bref tilltalade han församlingen på följande sätt: Då jag framställde min plan för The Naval Committee invände man hufvudsakligen att skeppet ej skulle kunna hålla sjön. Jag deremot ansåg det vara ett förträffligt sjöfartyg och det har bevisat sig ega denna egenskap. Manskapet får tillräckligt frisk luft, ehuru det ej finnes någon öppning utan genom tornet. Maskinen sätter nemligen ett par kraftigt verkande ventilatorer i gång. Under segling kan man gå upp på tornets tak, der man har en ordentlig liten promenad, 64 fot i omkrets. Detta tak är nio fot öfver vattenlinien, men sjelfva däcket blott en fot öfver densamma. Denna omständighet gör skeppet till det säkraste sjöfartyg som kanske någonsin bhfvit bygdt. Det behöfs 700,000 skålp. för att kunna sänka det och någon fara sor kantring kan ej uppstå. Det har egenskaper, som mycket likna en i vatten flytande korkad buteljs. Beträffande frågan om Monitor kan uthärda en strid med Merrimac, tror jag att det senare skulle skjutits i sank, om man ej riktat kulorna för högt. Isall Monitor hållit sig på 600 fots afstånd och skjutit horisontelt skulle dess kulor gått rakt igenem Merrimac. Men mr Stimmers sköt uppåt och Merrimacs däck är så starkt att kulorna studsade af det. Nästa gång man drabbar tillsammans med Merrimac bör man lyda dessa råd och ej bry sig om ifall kulan berör vattenytan, emedan ricochetteringen skall föra henne dit hon är bestämd, och jag förutsäger att man då vid tredje salfvan skall skjuta Merrimac i sank. Tvenne nya fartyg skola byggas efter kapt. Eriessons modell. Kapten Ericsson lärer hafva gifvit fartyget sitt nuvarande namn Monitor, emedan det skall admonish (varna) sydstaternas ledare; men det lärer likväl, efter senaste underrättelser, komma att omdöpas till Virginia. Skarpskytteväsendet, så skrifves från Stockholm till Östgöta Korrespondenten, framsår här med fortfarande lif och intresse I icke ringa mån bidrager väl härtill H. M. Konungens numera fullkomligt ådagalagda förtrosende och tillgifvenhet för denna ide. General-majoren m. m. Keuterskiolds utnämning till krigsminister anses äfven i icke ringa mån böra sökas i hans kända förkärlek för det frivilliga försvaret. Som ni torde erinra ler, var det R. som uppträdde 1 Upsala och der grundlade skarpskyttekåren. Utan skäl är det också icke, hvarför man nu från ett och annat håll börjar antaga, att reg:n sjelf ämnar att för Rikets Ständer framlägga åtskilliga förslag med hänsyn härtill. Lisaktigheten i sinnesstämningen hos hufvudstaden tör skarpskytteorganisationen lärer väl äfven ega ett visst påtryck i tanken på det stundande lägret i sommar, till hvilket, som mar har sig bekant, åtskilliga furstliga personer i, från utlandet äro att förvänta. Specielt vil