Göteborgsposten – 5 april 1862, sida 1

förnedringsprocess till magasiner. ben erbjuder förnärvarande, sedd fran Drottninggatan en den mest komiska syn. Hela scenen är nedrifven, skyar, träd och hus, åska och regn i! undanskaffadt och högt upp i luften öfver de grundläggande arbetarne sväfva trenne logerader, ännu, för att göra kontrasten mot byggnadsställningarne större, prunkande med sin törgyllning. Till det komiska intrycket sällar sig dock ett sorgligt, ty man kan icke undg: att erinra sig, dels att konsten här har så fö gynnare och älskare att ej två teatrar kunna existera, och dels att der, hvarest skaldens skapelser förut återgäfvos, hädanefter bomullsbalar, tobaksfat och sockerlådor skola tala sitt mäktiga, men själlösa språk. Sie transit gloria mundi! Under cirka 8 dagars tid har man utanför Ustindiska huset observerat en jettestor gryta, kruka eller dylikt. Förbigående hafva kastat nyfikna blickar på densamma och undrat hvad det månde vara för en tingest. Den ene har förmodat det vara någon ur hälleberget lösryckt jettegryta, som museum lyckats anskaffa för sina antiqvariska samlingar, att sättas bredvid den beryktade Tanumsstenen; den andre att det vore en prydnad, bestämd att å någon at de kring staden belägna villorna imitera den ryktbara Rosendalsurnan; en tredje har med säkerhet velat insinuera att den skulle blifva någon sorts af öfverintendentsembetet fastställd prydnad å Nya packhusets tak, under det en fjerde pästod att det skulle blifva en ny korfkittel. Ingendera hade dock rätt: det var helt enkelt en sockerraffineringspanna, införskrifven af Rosendals bolag, och till dess sockerbruk nu redan med tjenliga medel afförd.