Göteborgsposten – 5 april 1862, sida 1

— -L— —— — — — 3 — redliga, okonstlade och förtroendefulla personer; de begrepo ingenting af lasten, sveken och bedragerierna bär i verlden. Francis Lenison tubbade dem att gå i borgen för sig. Det var, försäkrade han, endast en formsak. Man trodde honom på hans ord. Dessa personer voro icke rika; de lefde af inkomsterna af en liten egendom som tillhörde dem, tillräckligt stor för att nätt och jemt lifnära dem. När förfallodagen var inne, kom äfven för dem ruinen. De måste lemna sin egendom. Allt detta hade med öfverlagt mod utförts af honom. Ja, han visste, jag är fullt öfvertygad derom, hvart detta skulle föra. Jag skulle äfven kunna meddela er andra lagheter som han begått. De äro oräkneliga! Sir Peter har troligen underrättat er om, att jag ej vill tillåta honom komma hit; så är det äfven. Hvad som uppreser mig emot honom, det är sjelfva hans karakter. Jag känner icke i detta afseende, såsom man påstått, någon låg svartsjuka; nej, det är af aktning för mig sjelf, jag fortfar att vägra Francis Lenison inträde i detta hus. Må sir Peter bistå honom, må han betala hans skulder, må han rädda honom ur svårigheterna, det bekymrar mig icke, men jag för min del vill icke tillåta honom öfverstiga tröskeln till detta hus. — Sir Peter har verkligen sagt mig, att ni vägrar taga emot honom. Det är likväl nödvändigt att han kommer öfver till England och att sir Peter får personligen sammanträffa med honom. — Må han göra det! afbröt lady Lenison, men i den belägenhet, hvari han är, synes detta mig ogörligt, såframt han icke kommer incognito. — Det är just hvad vi kommit öfverens om; detta är