Göteborgsposten – 5 april 1862, sida 1

— -—k —Mal — är numera befriadt från alla fluktuationer i allmånhetens smak, sedan detsamma till en person för en bestämd summa uthyrt sin lägenhet; men de fakta i afseende på ångkökets anlitande, hvilka de nitiska revisorerna tagit reda på och delgifvit, äro af den märkligaste beskaffenhet. Ty oaktadt på denna inrättning lemnas en krafug och sund föda ull ett billigt pris, är dock antalet spisgäster i det mest märkbara aftagande. Hvad kan vara orsaken? Det vore sorgligt om, såsom man förmodat, frånvaron af spirituosaservering skulle vara den verkande orsaken, om den löse arbetaren, som ej har någon familj, heldre skulle på ett näringsstalle, der han kan ötverskyla den tarfliga matanrättningen med en sup, föredraga detta framför ångkökets väl lagade mat. Att det icke är brist på arbetstörtjenst, som vällat sista tidens dåliga resultat, synes bäst deraf, att den arbetande klassen, den som mest anlitar stadens pantlåne-inrättning, under Mars månad å denna skuldsatt sig för 10,399 rdr, men deremot infriat panter för ej mindre än 12,816 rdr. För mindre bemedlade hushåll, hvilka genom hemtning trån angköket kunna förstärka måltiderna, blir dock alltid ängkoket at ovärderlig nytta. Atven för hushåll, hvilka kunna anse sig tullt rangerade, har i denna vecka en ganska kännbar brist blifvit tylld, i det den första charcuterihandel här i staden blifvit öppnad. Det går långsamt med införande af nywtiga reformer här i Sverige. Ännu i dag skulle i många af våra småstäder matmodren Åskämmus ögonen ur sig om hon vore tvungen att hos bagaren kopa bröd, det skulle satta en flack på hennes husmoderliga ära att hon ej sjelf kunde förse huset med dylikt. Tanken år vacker; men det ligger i densamma något konservativt, något mot den sanna arbetstördelningsprincipen stridande, som är olämpligt för och ej öfverensstämmande med vår tid. I en större stad utjemnar sig sådaat af sig sjelf, och här i Göteborg hafva vii det hänseendet längt friare åsigter. För att motgå detta har troligen ofvannämnde charcuterihandel blifvit öppnad. Den är belägen i Skogströmska huset (Magasinsgatan n:o 3) och synes redan vid stt första öppnande vara väl försedd. Numera behöfver ingen matmoder oroa sig tör ett besök, som eljest kunde, från skafferiet sedt, varit mindre välkommet. Hon sänder blott en af sina tjensteandar till charcuteriboden och får der det preparerade köttet, hvilket på smakligaste sätt anrättas, under det hon helt lugn underhåller konversationen i förmaket. — Månne den dag skall vara långt aflägsen, då vi här i Göteborg få oss en tillstymmelse till de i utlandet så mycket omtyckta underjordiska ölhallarne eller ostronkällarne? Ett af veckans angenämaste minnen är den föreställning, som sällskapet P. B. gifvit å Nya teatern, synnerligast för de då återgifna Bellmanstaflorna. Man kan med trygghet påstå att finare illustrationer till Bellmans sånger svårligen skulle kunna komponeras. Den, hvars fantasi förut ej förmått gifva kött och blod åt Bellmans odödliga och mästerliga typer, skall här stå slagen med häpnad, och den med dem förtrogne skall jublande helsa dem. Hvad särskildt angår den sista taflan: En sommarafton i det gröna, är den af så täck, idyllisk natur, så fint poetisk och så fullkomligt harmonierande med Bellmans pastoraler, att man drömmer sig tillbaka till ett helt annat tidehvarf — och dock skulle den utan de Bellwanska melodierna vara ett intet! Der ligger det sanna snillets triumf! På tal om teater bör nämnas några ord om f. d. teatern vid Södra hamngatan, den s. k. äldre, hvilken förnärvarande undergår sin