Göteborgsposten – 5 april 1862, sida 1

— Alldeles icke. Jag tänker endast göra honom en tjenst. Det beslöts, sedan ytterligare några ord voxlats, att man skulle skicka efter kapten Lenison. Just då Carlyle lemnat sir Peter, mötte han lady Lenison. — Jag tror mig veta, sade hon till honom, att det samtal ni nyss haft med min man angick hans slägting, kapten Lenison ? — Ni har rätt deri, mylady, svarade advokaten. — Nåväl! mr Carlyle, fortfor hon, låt mig få upplysa er om att jag hyser en mycket dålig tanke angående denne herre. Uttolka ej illa mina ord. Francis Lenison är presumptif arftagaro efter min man, det kan derföre synas underligt att jag så uppreser mig emot honom. För två eller tre år sedan, före mitt äktenskap eller snarare innan jag ännu lärt känna sir Peter, sammanträffade jag med kapten Lenison hos några af mina vänner. Hans uppförande emot dessa senare var skamlöst, ty han gengäldade deras frikostiga gästfrihet med den gröfsta otacksamhet. Jag känner äfven i afseende på hans förflutna lif till några andra omständigheter och bedrifter, hvilka ej tala till hans förmån. Han är en skurk, en föraktlig varelse. — Jag känner honom föga, sade Carlyle, och jag skulle bli er förbunden om ni ville underrätta mig om arten af de förseelser, till hvilka han gjort sig skyldig, åtminstone i afseende på den omständighet som ni åsyftar. — Eftersom ni så önskar, mr Carlyle, så vet, att han ruinerat mina vänner. Dessa, som bodde i landsorten, voro