Göteborgsposten – 5 april 1862, sida 1

enda utvägen. Jag har föreslagit, att erbjuda honom en tillflykt på East Lynne, ty ni vet säkerligen, att han på något sätt är i slägt med min hustrus familj? — Akta er då för att han icke betalar er gästfrihet med otacksamhet, tillade lady Lenison lifligt, det är så hans vana, kom ihog det! Carlyle började skratta. — Jag inser ej hvad ondt han skulle kunna göra mig, äfven om han ville. Hon är, skulle jag tro, icke rätta mannen för att kunna jaga bort mina klienter eller slå mina barn. Hvad min börs angår, är den i goda händer. Han skall dessutom endast stanna hos oss några dagar. Lady Lenison kunde ej afhålla sig från att nu i sin tur le. — Kanske, tillade hon och tryckte Carlyles hand, kanske han icke skall i ert hus komma i tillfälle att gifva fritt lopp åt sina dåliga böjelser; men om ett enda sådant infinner sig, så var säker om, att han icke skall lemna det obegagnadt, utan veta använda det till sin vinst. Detta advokatens besök på Lenison-Park egda rum en fredagsmorgon och då han kom hem, skref han till kaptenen samt uppmanade honom att med det snaraste komma öfver till England. Carlyle, i likhet med många andra, hvilkas tankar äro upptagna af affärer, glömde ofta smådetaljerna, och han uraktlät derföre att underrätta sin hustru om Francis Lenisons snara ankomst. Dagen derefter dinerade Carlyles hos någon bekant i grannskapet och under middagen kom han att samtala med lady Isabel om Ducies samt deras däraktiga och obetänksamma slöseri. Genom idekombinationen