Göteborgsposten – 4 april 1862, sida 1

derföre hon i hast skret till Carlyle med begäran om, att han genast skulle komma till henne, och vidare förklarade i brefvet, att hon icke kunde stanna qvar längre i Boulogne. Det är troligt, att hon skulle ha rest genast och utan att afvakta Carlyles svar, om hon ej fruktat, att hon, sedan bennes räkningar blifvit betalda, icke skulle ha tillräckligt penningar qvar för resan. Carlyle blef mycket öfverraskad vid läsningen af detta så pressanta bref. Han skyndade sig att svara, det han säkerligen skulle komma följande lördag och att ban då skulle bestämma, huruvida det var skäl att uppfylla sin hustrus: begäran. Isabel, som fattat det fasta beslutet att icke mera återse kapten Lenison, for blott ut i täckt vagn. Kaptenen infann sig, för att besöka henne; man lät honom stiga in i salongen, men lady Isabel, som då befann sig i sin sängkammare, lät genom Peter underrätta honom, att hon icke tog emot någon. Carlyle, som uppehållits hemma af affärer, kunde ej komma förrän söndags morgon. Han gjorde allt hvad i hans makt stod, för att söka afvända sin hustru från hennes föresats att resa hem med honom; han sökte bevisa henne nödvändigheten af att stanna qvar i ännu några veckor; han tog sin tillflykt till alla möjliga argumenter; men hon ville ej lyssna dertill, utan bönföll hos honom, ett rof för den djupaste exaltation, att han icke mera skulle motsätta sig hennes önskningar. — Isabel, sade Carlyle då till henne, eftersom du så envisus med att vilja resa, måste du ha något skäl dertill.