Göteborgsposten – 2 april 1862, sida 1

——— ——— —)-—kT c— tar eller banditu endast lefva i vådevillerna eller på maskraderna, och Fredrika Bremer skall komma för sent för att lefva med dem i deras tält och skaka hand med deras unga bildsköna och klokt blickande män. Andra intressanta figurer! Vi hafva mottagit färska nyheter trån Mexico. Det ser ut, som de första underhandlingarne icke fört till något resultat, men de trenne allierade tyckas ej heller ännu hafva synnerlig utsigt ull att göra önskad verkan med eitt stora vapenbrak. Mexicanarne hafva fålt i sitt hufvud att försvara sig, åtminstone att hålla så länge stånd, tills febrar och pestilens hunnit göra sitt värsta med invasionshären. Men ehuru general Feber utan tvifvel är en fruktansvärd makt att ställa upp emot europeiska trupper, samla dock mexicanarne en aktningsvära reserv, och till denna höra några regementen amasoner. Qvinnorna i Mexico af blandad race äro kända för sitt obändiga lynne, sina seniga armar och sina hvita tänder. De räknas för att vara bland de bästa slagskämpar i verlden och förstå ypperligt att handtera både dolk och gevär. De äro oförskräckta som tigrar, listiga som ormar och vaksamma som svartsjukan. De erhålla hvar sin miniöbossa, samt tvenne revolvers, ikladas en uniform å la miss Bloomer, skäligen lätt, mycket uppskörtad, fullkomligt sans-culotte, samt inmonstras af en general, understödd af två sakkunniga fruar. Man har sålunda redan komplett uppsatt ett furieregemente och två Tigrinneregementen till fots, ett surieregemente till häst, (flygande kavalleri) samt en Kantippe-batalJon, (lätta jägare). Till general för hela detta qvinliga manskap har blitvit utnämnd en viss Sennora Carlota med ett tillnamn, som på svenska riktigast skulle uttydas: Bärsärk, och en af Mexicos yppersta poeter har redan skrifvit en krigssång för dessa hjeltinnor, med följande refrain: Ur vägen, maskuliner! Kom lät oss pröfva på Hvad tappra femininer Med arm och hand förmå! Återstår ett manskap af barn! Den kejserlige prinsen i Paris har nyligen gjort en demonstration. Lyckligtvis skall den icke störa lugnet i Europa för ögonblicket, men man kan icke veta hvad allt den innebär för framtiden. Han har af en viss gifven högtidlig anledning hållit mönstring med regementets barn på den bekanta afstängda platsen utanför Tuilerierna. Samtliga små söner af soldaterna i det regemente, der prinsen är inskritven som korporal, voro befallda att denna dag infinna sig der i full parad, och den unga fursten täcktes stiga ner på platsen för att låta dem passera revy för honom. De höga föräldrarne och hela hofvet åsågo handlingen uppe från palatsets fönster, en fotograf var närvarande för att upptaga en bild af den intressanta föreställningen, tidningarnes referenter hade fått sin särskilda plats, der de kunde tydligt höra prinsens allokution och noggrannt räkna de åtföljande entusiastiska hurraropen från småbarnskåren. Ty prinsen höll en allokution. Jag är nöjd med Er, — täcktes han yttra, — er hållning är god och fransk. J visen, att J ej vanslägtens från edra fäder, dessa tappra, hvilka senast vid Magenta, vid Solferino, kastat ny glans öfver de franska vapnen och flätat friska lagrar i kejsardömets fredliga krona. Jag känner mig stolt öfver att se mig omgifven af jemnåriga, som J. Sjelf korporal, vet jag att värdera den krigiska andan, hvarhelst den uppenbarar sig, emedan jag som prins i en dynasti, utgången af folkets allmänna val, af mina lifligaste symaeACLCLCLCQQ— 5re hon tillslöt örat för ställd. men då jag ha