Göteborgsposten – 1 april 1862, sida 2

gel till öfverstelöjtnant vid Westgötå regemente och till kapten löjtnanten vid Nerikes regemente D. Nordlander. — Till professor i putologisk anatomi vid Karolinska medikokirurgiskinstitutet har K. M:t utnämnt med. licentiaten kir. mag. E. A. H. Key. Transport har K. M:t beviljat underlöjtnanten O. W. C. J. Nordenfalk från Södermanlands till 2:dra lifgrenadierregementet. Afsked har K. M:t beviljat: kap tenen i armåen, majoren M. L. Berg och underlöjtnanten i armåen C. J. Björk, samt öfversten och chefen för Södra skånska infanteri-regementet G. Åberg. Gåfva. Från Söderhamn skrifves: Vår jernväg har redan visat ett särdeles gynsamt resultat, enär inkomsten af trafiken på densamma under förlidet år uppgick till 105,000 rdr; och då vägen utgör endast 1(g mil, lära få jernvägar om ens någon visat så fördelaktiga resultater. Jernvägsbolagets direktion har äfven under slutet af förra året till kaptenen C. Adelsköld, såsom bevis på bolagets tacksamhet och erkänsla för det sätt på hvilket han utfört arbetet, öfversändt en tacksamhetskrifvelse med inneslutne 1,000 rdr. Jernvägsmöte. 1 Kristinehamn hölls d. 24 d:s ett talrikt besökt möte angående nordvestra stambanan, som genom Wermland skall förbinda Nerike med gränsen, Sverige med Norge. Om det vigtiga mötet berättar en korrespondent till Nerikes Allahanda: Mötet öppnades af öfverintendenten v. Scheele, som utlyst detsamma, och valde till sin ordtörande grosshandlare Wern från Göteborg. Bland den talrika samlingen saknade man landshöfding Oldewig, som dock var i staden och, efter hvad det sades, för tillfället icke upptagen af andra vigtiga vart. En annan officiel person major Lilliehöök, distriktets vägoch vattenbyggnadschef, var deremot tillstädes, likasom borgmastarne i Kristinehamn och Karlstad, ordföranden i Köping-Hultbolagets direktion, ett stort antal bruksegare från olika delar af Wermland och Nerike, mest naturligtvis från orten omkring Kristinehamn o. s. v. — Westra Wermland var tåätaligt representeradt. Diskussionen öppnades af brukspatron Uggla på Svaneholm, som sade sig, såsom boende på afstånd från föreslagna jernvagssträckningar, kunna yttra sig fullt opartiskt. Etter en historik öfver den vermländska jernvägstrågan och de strider, den bittills framkallat, rörande lämpligaste platsen för jernvägsarbetenas begynnande — vid vestra stambanan i Nerike eler vid norska gränsen — yttrade talaren sin öfvertygelse, att striden skall blitva till gagn och låta det rätta framgå. För den opartiske tyckes en bana, fråu hufvudorterna utsträckt, vara vigtigare, än en Jernvagsstump vid gränsen, och Surdeles eftersträfvansvärdt, att Wermland så snart som möjligt kommer i beroring med stambanorna. Atsigten med den itragasatta petitionen från Wermland i jernvägstragan formodade talaren vara icke blott den, som innebäres i bushållningssällskapets banala fras, att Wermland vill ha en stambana, hvilket ej behöfver omtalas, utan egentligen au meddela Kongl. Maj:t tillgängliga upplysningar och uttala provinsens tanke och önskan i alseende på banans begynnelse. Bemodandet att lå petitiouen uttryckt i allmänna, intetsägande ordalag måste bero på annat, än foregitna enbetssträfvanden, Da Karlstadsorten och vestra Wermland så hiligt arbeta för de allmänna ordalagen, vill det synas, som påraknades sor derunder förtäckta önskningar mäktiga bundstorvandter, och särskildt torde Karlstad itra for eu banas påbörjande vid gränsen i riktning mot Karlstad at fruktan, att banan eljest möjligen kunde komma att taga annan väg (genom Fryksdalen). Sedan diskussionen salunda var inledd yttrad sig åtskilliga talare, nästan alla med bitall af den ena eller den andra åsigteus vänner. Det skulle göra mitt bref allttör vidlyftigt att redogöra för allas yttranden, och skäl finnas Jemväl att bär icke meddela ett och annat at hvad som kom att sägas. Må jag saledes i korthet namna, att borgmästare Waldeustrom från Karlstad näst efter brukspatron Uggla tog ordet till försvar för -mellanvägspar iet i hallstad, talade om endrägt, ansåg olampligt gitva K. M:t fingervisningar och ogillade enskilda intressen. vet gjorde ej de följande talarne. Mer eller miudre öppet sade de nästan alla, hvad i dylika fall är onytugt söka forreka. att deras alsigt var att se saken ur ortens, icke ur landets synpuukt, uttrycka vermländska äsigter i frågan och sedan ötverlemna åt vederbörande att bedoma, om dessa siämde otverens med landets bästa. På den sidan, som önskade jernvägens påbörjande vid Porla och sträckningen derilrau inat Wermtand så langt som mojligt, yttrade sig sedan i fölJande ordnivg kapten Wikauder på Ölsboda, borgmästare Wahlund hän hiisuuehamn, grosshandlare Wern från Goteborg, brukspattonerne von Hofsten nån Sund, Wall tan Frynsdalen. Wahlund tåv kris-ineuumn och Gy llenbaga från Filipstad. Som skäl auförde deuna sida hutvudsakligen, att banan vid norska gränsen i ueras tanke hade töga utsigt att gifva inkomst, såsom isolerad och en stor del at året oullgantzlig tör trafik, samt att den derföre ensam bygd tul en början, s.ulle blitva ett alskräckande exempel i fråga om statsjeruvägsanslag till Wermland. Deremot torde en bana bän vestra stambanan vid Poria uppåt Wermland blitva en ar de mest gifvande och vigtigaste banor i vårt lanu, helst den sammanfaller med rigtningen för en betydlig trafik, som kan blifva ännu storre och vigtigare, om en Jernväg förbinder de nu långt skiljda holoch malmtillgångarne. Brukspatron Hofsten meddelade åtskilliga upp