Göteborgsposten – 1 april 1862, sida 2

söljd, på aamma gång som det skulle höja sjömannasäll-kapets anseende. Våäderleken. Den envisa ostliga vinden har såväl under söndagen som i går tillfört oss så mycket snö, att slädföret i går inom staden var ganska hjelpligt och bjellrorna ånyo började klinga. Sjelfmord. Musikläraren O. F. Nordlin antrassades i går på morgonen död uti sin bostad i Vestra Haga. Han hade medelst hängning förkortat sitt lif. Göteborgs museum. Såsom man af annons finner, kommer från och med i dag tiden för tillträdet till muset att om hvardagarne utsträckas äfven till eftermiddagarne mellan kl. 4 och 6. Läsrummet kommer att blifva tillgängligt hela dagen från kl. 10 s. m. till 8 e. m. Jernbansturerna blifva från och medi dag sålunda ändrade, att de hvarje måndag, tisdag, thorsdag och fredag gående godstågen komma aft härifrån afgå kl. 2,14 e. m. i stället för kl. 10,35 f. m., samt från Falköping kl. 5,20 f. m. i stället för 756 f. m. Godstågen onsdagar och lördagar komma äfven att ändra afgångstid från Falköping, neml. från kl. 7, 6 f. m. till 3,43 f. m. Vådaeld. Ratten till sistl. söndag klokan emellan 1 och 2 nedbrann den helt nyligen uppförda och till det närmaste inredda vackra manbyggnaden på hemmanet Wäthult. i Lerums socken, med all deri befintlig lösegendom, tillhörig hemmansegaren Hans Hansson. Elden utkom på vinden och varsnades först af en närboende granne, hvilken gjorde allarm; och det var med nöd menniskorna i den itända byggnaden medhunno att komma ut snart sagdt i blotta linnet, innan elden grep omkring sig i rummen. En gammal gumma, omkring 70 år, svärmoder till hemmansegaren, neddignade på golfvet då hon skulle fly undan de kringgripande lågorna, och hade troligen blifvit deras rof, om icke drängen på stället med raskhet och rådighet sprungit in, upplyftat gumman och fört henne ut genom ett fönster, hvarefter samma dräng jemväl i sista ögonblicket utbar ett främmande barn, som äfven vid tillfället låg i det antända huset. Genom denna olycka har Hans Hansson gjort en stor förlust, emedan hvarken byggnaden eller lösegendomen var brandförsäkrad. Äfven tjenstefolket förlorade sina kläder och öfriga tillhörigheter. I anledning af denna eldsvåda har en person i Lerum socken tillställt oss följande reflexioner: En stor del af allmogen i denna trakten har sina egendomar oförsäkrade. Under närvarande tid, då det är lätt att få sina tillhörigheter betryggade emot dylik förstörelse uti flera brandförsäkringsbolag, är det verkligen oförklarligt att allmogen ryggar tillbaka för en ringa afgift i förhållande till den förlust, som drabbar den, då olyckan inträffar, isynnerhet som man numera har föga eller ingen hjelp att vänta af andra, hvilka varit omtänksamma och brandförsäkrat sitt. Man vill påstå att icke mera än omkring enfjerdedel af hemmansegarne här i orten har sin egendom brandförsäkrad, hvaremot återstoden står sin egen risk. Afgiften i länets bolag har likväl på sista åren icke öfverstiget 2 43 pr mille om äret, och denna afgift anses vara för hög för att få ersättning för allt hvad man förlorar genom eldens härjning. Det vore väl, om denna Hans Hanssons olycka öppnade ögonen på en hvar, som af falsk snålhet och möjligen äfven eno förståndig fördom uraktlåter utt brandförsäkra sina tillhörigheter, och dymedelst utsätta sig för att under ett par timmar se frukten af mångårigt arbete och omtanka i öfrigt nedbrinna till aska. Utnämningar. K. M:t har d. 18d:s utnämnt: kudettkorpralen F. J. von Heland till underlöjtnant vid Svea lifgarde: kadettkorporalen T. B. W. Toilsten till underlöjtnant vid Svea artilleri-reg:te, samt i armeen till öfverste öfverstelöjtnanten C. G. Bergensträle, till major ryttmästaren C. G. Granath, till löjtvan f. d. underlöjtnanten C. E. Casparson samt till underlöjtnauter f. d. sanjunkurne O. D. Elert och L. R. N. von Heidenstam. Dessutom hafva generalmajorerna O. A. Malmborg och D. L. Silfverstolpe vid deras afsked från generalbefälhafvareplatserna blifvit utnämnda till generallöjtnanter i armecn; till öfverste och chet för Andra lifgrenadierregementet har öfverstelöjtnanten derstädes E. M. af Klint blifvit ut: sedd, likaledes öfverstelöjtnanten frih. A. A. Thott till öfverste och chef för Södra skånska infanteri regementet, tredje majoren E. F. Wran2 ——