Göteborgsposten – 1 april 1862, sida 1

alltsedan mitt äktenskap; vi skrifva icke till hvarandra. Lord Mount Severn har besökt oss på East Lynne. Jag tror att de f. n. uppehålla sig i London. — Det är möjligt. Det är nu tio månader sedan jag lemnade England. Jag har vistats i Paris hela tiden, och jag kom först i går hit. — Det är en lång permission ni fått. — Nej, icke permission, ty jag har lemnat armsGen; jag har sålt min plats. För att säga eder sanningen, lady Isabel, ty jag vill icke bedraga er, så befinner jag mig för närvarande i en mycket tråkig ställning. Min gamle onkel bar burit sig högst ovärdigt åt: han har nemligen gift om sig. — Ja, jag har hört sägas det. — Han är 73 år gammal, den olyckliga karlen! Detta giftermål har något rubbat mina planer för framtiden, ty det är ju möjligt att han kan få en son. Mina kreditorer hafva sedan dess icke upphört att förfölja mig. Sålänge de trodde mig vara arftagare till sir Peters namn och egendom, lemnade de mig på det mest förekommande sätt en oinskränkt kredit hos sig, men samma dag de fingo genom tidningarne veta, att sir Peter gift sig, var det alldeles slut med krediten och jag blef utsatt för ständiga stämningar med exekutionsbetjenterna jemt i hälarne på mig. — Ni har flyktat från edra fordringsegare? — Det var min enda räddning. Min onkel vägrade att betala skulderna och envisades med att vilja öka mina inkomster. — Och hvad tänker ni nu företaga er?