Göteborgsposten – 31 mars 1862, sida 2

taga en äldre vän och vapenbroder. Jungfrun kredenserar honom dryckeshornet. 2) Gästen tillåter sig friheter mot vännens brud, som denna tillbakavisar, och hvarigenom den älskade på det häftigaste blir npprörd. 3) Utmaning till tvekamp; Gerda besvärjer de båda vännerna att afstå från kampen. 4) Gerda, i djup sorg knåböjande vid de båda i striden fallne kämparnes grafvård. — Kämpaspel vid festliga tilllfällen efter dryckesmål och vid bröllop voro sedan uråldrig tid brukliga i Sverige och Norge, och hafva fortplantat sig till nyare tid, om ock på ett mindre lifsfarligt sätt. Dylika kämpalekar blefvo förr etundom mördande envig på lif och död. Kämparne eammanbundos med läderremmar mot hvarandra, så att endast ett knappt tillmätt rum lemnades för benen, armarne och ötverlifvets rörelser. Hvarje af de båda kämparne medförde en dolkknif, och före stridens början bestämdes noga hura djupt klingan fick intränga. De vanligaste orsakerna till dylika utmaningar voro svartsjuka och strid om den utkorade. Gista qvinnor och jungfrur deltogo som åskådare och infunno sig med linne att förbinda de sårade, svepa och jorda de sallne. Enligt bref af professor Molin till hr Geiss har bildhuggaren tagit sitt motiv från en gammal runsten i Westerlings kyrka, på hvilken två med gördel sammanbundae käm par äro afbildade. Öfver detta ämne och enligt konstverkets föremål har F. Hedberg förfartat ett episkt poem i 5 sånger vid namn -Bälte-pännarne?. Åveropande sig på omdomet af de utmärkta-te bildhuggare och kännare af antika konstverk i Berlin, förklarade sluligen hofrådet Forstor: att om denna Aolins kämpegrupp under Greklands yppersta konstperiod blifrit uppställd på någon offentlig plats i Athen, Sparta eller Corinth, hade hela det bildade Ilellas beundrat verket och bekransat konstnären. Svenska Adademiens val af litteratören Carl Strandberg, skalden Talis Qualis, till en af sina 18 medlemmar, hedrar denna institution och upprättar många ar dess förut begångna synder. Det visar sig ätven häraf, att en friskare anda nu verkligen råder inom denna akademi, och att det är dess fullt menade afsigt, att rycka sig upp ur det skenlif, som den onekligen fört under en längre följd af år, samt göra sitt vals, råk snille och smak till en sanning, Ända sedan Bernhard Elis Malmström erhöll sin fåtölj inom den vittra kretsen, har säkerligen icke något val emottagits med det odelade bifall, som skall bli Strandbergs inträde deri till del. Detta vittnar afven om en fördomsfrihet, som länder akademien till stort beröm. Talis Qualis sångmö har neml. ingalunda visat sig vara någon sipp och sirlig hofdam, med hala ord och sockersöta leenden; hon är tvärtom en sköldmö, en Minerva med hjelm öfver pannan och brynja kring barmen, som älskar att dväljas der luften är hög och frihetens svärd de brynas. Mot reaktionen och obskurantismen har hon alltid dragit i härnad och delat ut skarpa hugg, som kommit mången gråtmild Böttigersson eller dotter att blekna om kinden och fromt göra korstecknet. Det fria Ordet har varit hennes lösen och Martin Luther, såsom religionens rensare från menniskopåfund och slagg, hennes älskling. Talis Qualis inträde inom Svenska Akademien skall utan tvifvel äfven återförskaffa denna allmänhetens förtroende och derigenom ett anseende, som redan länge varit i nedgående, om vi undantaga frih. v. Beskows högt aktade verksamhet. Svenska Akademien har, såsom telegrafen berättat, äfven inkallat till medlem justitiestatsministern, h. exe. de Geer. Äfven detta val är giltigt och, må vi tillägga det, godt, ty h. exe. har både som skrifställare, noteförfattare och senast statsman lagt ej vanliga egenskaper i dagen, hvilka väl kunna, i betraktande at gängse sed, berättiga till en fåtölj. Monument öfver Döbeln. Vi taga oss friheten tästa våra läsares synnerliga upp: märksamhet å nedanstående. Vödsam anmälan. Af allmänna bladen är det förslag kändt som Bestyrelsen öfver det nyligen på Johan nis kyrkogård i Stockholm upptörda Döbeln. ska grafmonumentet framställt, att öfverskot tet at de för detta ändamål insamlade mede skulle så användas såsom grundplåt till bi drag för uppresande inom Ume stad af er värdig minnesvård med afseende på den t Oktober 1809, då generalen friherre vor AA maud ost unlihara tal darstadac tar